23/10/2026
Det fanns en tid i mitt liv då jag var så ensam att jag nästan hade gjort vad som helst för att känna mig älskad.
Jag trodde att jag behövde vara snyggare. Mer åtråvärd. Mer intressant.
Jag trodde att om jag visade mer, gav mer eller blev den person någon annan ville att jag skulle vara, så kanske jag äntligen skulle bli vald.
Samtidigt kände jag mig ful och trasig, ensam och ledsen.
Sorgen efter min skilsmässa var överväldigande, och jag hade svårt att släppa taget.
När jag ser tillbaka önskar jag att jag kunde krama den jag var då och säga:
Du behöver inte bevisa ditt värde för att bli älskad. Det är okej att gråta, sörja och acceptera att livet inte blev som du hade hoppats.
Livet pågår här och nu ❤️
Jag önskar att jag hade kunnat berätta för henne att hon en dag skulle hitta kärleken igen, utan att behöva visa mer, vara mer eller bevisa någonting.
Mitt i livet, när hon minst anade det.
För mig hände det i en gi, på en tatami, med rufsigt hår och svettig panna, utan smink.
För det var där jag i den stunden bara var mig själv. Stark och modig, ofullkomlig och sårbar.
Om du någonsin har känt att du måste bevisa ditt värde eller visa mer av din kropp för att bli älskad, hoppas jag att du vet detta:
Du behöver inte bevisa ditt värde eller visa mer av dig själv för att vara värd kärlek.❤️
Och ibland hittar kärleken dig på de mest oväntade platserna, även om du inte tror på det.
Tro mig, jag vet. Jag trodde inte heller på det. ❤️