Heléne Lewinsky psykoterapi och handledning

05/09/2026

Så har höstterminen börjat med terapier, handledning och annat och som vanligt slås jag av hur mycket jag älskar mitt arbete.

I alla sammanhang finns också vikten av att ha med de intersektionella skärningspunkterna: mänskligt lidande må vara universellt men de levda - och även nedärvda - erfarenheterna är det inte.

Därför behöver vi fråga om de individuella men också kollektiva berättelserna som finns runt dem vi möter. Vii måste tala om vitheten som position i västvärlden; som språk, kultur och människosyn. Om hur det är att leva som rasifierad i ett allt mer rasistiskt och exkluderande samhälle. Om hur det är att våga söka hjälp när det allmännas attityder gentemot personer inom hbtqi+gruppen hårdnat. Om hur det är att vara förälder till,eller själv ha varit, ett barn som växer upp under traumatiska omständigheter och som fått en npf-diagnos men aldrig screenats för ptsd. Om hur det är att leva i skuggan av något av världens pågående folkmord eller en brutal regim som mördar sitt eget folk och samtidigt förväntas orka vara förälder eller anställd eller partner. Om hur genusperspektivet måste vara närvarande så länge vi lever i et patriarkalt samhälle. Om hur svårt det också är att navigera mellan känslor, maskulinitets- och femininitetsnormer och nykonservativa värderingar.

Vi måste tala om smärta som vill slita en mitt itu oavsett om en är den sökande eller om en är socialarbetaren som på grund av resursbrist och en ökande administration inte kan göra det en skulle önska att en kunde.

Och vi måste tala om var det går att finna hopp, drömmar och längtan. Om de alternativa berättelserna som löper i marginalen och hur vi tillsammans med den sökande kan låta dem bli en större del av livet. Om tilltro och tillit.

Vi måste tala om att det aldrig är ett vi eller dem. Om att vi bara sitter i olika stolar i olika skeenden i våra liv. Om vetskapen att vi alla är en.

08/06/2026

16/04/2026

Till hösten är det dags igen! Då startar för elfte gången vår tvååriga grundläggande
psykoterapiutbildning. Den vilar på systemisk och narrativ grund och har inriktning familj- och nätverksarbete.

Utbildningen riktar sig till personer med utbildning i och praktisk erfarenhet av människovårdande yrken, som vill utveckla sin kompetens och förståelse för ett relationsinriktat arbetssätt.

Kursansvariga är Ilze Norman och Kristoffer Nyman. Vill du veta mer eller anmäla dig? Mer information hittar du här:

https://gck.nu/2-arig-grundlaggande-psykoterapiutbildning-pa-systemisk-narrativ-grund-steg1-motsvarande-45-hp-inriktning-familj-och-natverksarbete-start-ht26/

28/03/2026

Om vi vill göra en skillnad för personer som lever med våld i nära relation och inte minst mäns våld så måste vi också problematisera de olika typerna av våld som förmedlas som underhållning i populärkultur.

Vi kan se Louis Theroux dokumentär Manosfären inifrån för att ta del av en extrem maskulinitetsvurmande misogyn rörelse och tycka att det är jättebra att en av våra stora streamingtjänster visar den.

Men det problematiska uppstår när samma streamingtjänst visar ett svenskproducerat dejtingprogram där psykiskt våld förekommer på bästa sändningstid. Detta utan att lyfta ut deltagaren eller problematisera att det faktiskt är våld som förekommer. Att göra underhållning av utövandet bidrar dessutom till en normalisering. Inte bara hos den som blir utsatt, utan också hos delar av tittarna.

Vi har uppenbarligen en ganska lång bit kvar i att förmedla förståelsen av vad psykiskt våld faktiskt är. Du som blir utsatt - lita på din magkänsla.

Att någon håller dig vaken för att fortsätta ett bråk där din verklighetsuppfattning förvrängs gång på gång tills du håller med motparten om att det är du som gjort fel, att du spelas in i smyg av den som ska vara din partner, att du gaslightas in absurdum och att det du säger vänds emot dig tills du inte vet vad du har sagt längre, att den som gör allt detta mot dig plötsligt vänds till martyr och beskriver hur hen bara älskar dig och villl ditt bästa - det är psykiskt våld.

Det blir inte mindre våld för att det är precis de exemplen du nu ser på tv och där presenteras som en lite knäpp del av ett vanligt dejtande. Det är inte så ett ”vanligt” dejtande ser ut. Def är inte en ”lite knäpp del”. Tvärtom. Det är fortfarande psykiskt våld. Och ett skolboksexempel på sådant.

Så ja - lita på din magkänsla. Och sök hjälp. Alla kommuner har personer eller mottagningar som arbetar med våld i nära relation. Kontakta dem.

Och hörni - vi som tittar på serien med unga människor - visst pratar vi med dem om det här?

08/03/2026

Internationella kvinnodagen 2026 och demokrati och frihet för alla är i tillbakagång. Kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar likaså. Patriarkala strukturer ökar även i väst. Utvecklingen för kvinnors rättigheter har stannat av eller gått bakåt i delar av världen (kolla t ex World Economic Forum, UN Women eller SDG Gender Index).

I dag är inte en dag för gratulationer. Den är en påminnelse om kampen vi alla måste föra.. Och du som är man: om du inte redan har gjort det så är det dags att ta stafettpinnen nu.

26/01/2026

Ser ni stenen i mitten? Visst har den en fantastisk form? Jag hittade den på en promenad en gång. Tänk att de andra stenarna, tätt intill, vatten och erosion har skapat den. Ett hjärta. Ungefär som vore den en del av ett kollektiv. Ett barn kanske. It takes a village to raise a child, etc.

Barn ska ges kärlek och ännu mer kärlek, omsorg och närhet, bli lyssnade på och sedda och mötas med den värme vi vill att de själva själva ska utveckla. Vi skapas och formas tillsammans med andra.

Trettonåringar ska inte sitta i fängelse. Vi kan inte göra strukturella problem individuella. Om trettonåringar begår grova brott är det vi som samhälle som har problem. Det finns inga fängelser som löser det. Det finns ingen remissinstans som utgår från barns behov som tillstyrkt förslaget.

Barn behöver en kontext som tillåter dem att växa och formas och se alternativ. En kontext som inkluderar deras föräldrar och familjer och tillåter också dem att växa och formas och se alternativ.

Ur led är tiden, när vi har folkvalda som frångår allt vad vetenskap säger.

Ur led är tiden, när vi har folkvalda som frångår allt vi vet om socioekonomisk utsatthet och marginalisering, klasskillnader, barns utveckling och behov.

Och ur led är tiden, när vi offrar barn på politikens altare.

30/12/2025

På förekommen anledning, varje dag: Nej, inte alla män. Men oftast en man. Så vad kan du som enskild göra? Det finns massor: om du är en viktig vuxen i barns liv - vidga deras värld bortom maskulinitets- och machonormer. Visa vikten av att vara schysst mot andra men också sig själva. Lär dem om samtycke och gränser och visa att du själv lever som du lär; dvs tvinga aldrig ett barn (inte ens ditt eget!) till kramar eller kittel. Sluta direkt när barnet ber dig, även om det är lek. Slåss inte på skoj. Lär barn att en inte slåss på skoj. Det är inte skoj.

Höj rösten när vuxna i din närhet uttrycker sig sexistiskt, misogynt eller stereotypt vad gäller maskulinitets- och femininitetsnormer. Säg ifrån på jobbet, i kompisgänget. Engagera dig i MÄN, Unizon, FATTA eller andra. Håll dig àjour med vilka instanser du kan hänvisa till utöver de ideella - de flesta större kommuner har kriscentrum för kvinnor, transpersoner och män, relationsvålds- eller familjevåldsteam eller (i mindre kommuner) en person som är ansvarig för arbetet med våld i nära relation. Läs på om våld - psykiskt, fysiskt, verbalt, materiellt och ekonomiskt - begreppet är långt vidare än vad de flesta tror och utan kunskap höjer vi inte våra röster i tid.

Och här kommer det absolut viktigaste av allt: de som identifierar sig som kvinnor har tagit fajten i alla tider. Sedan länge behövs du som är man i kampen. Nu mer än någonsin. Din vetskap om att du är en schysst man räcker inte. Du behöver vara aktiv på alla de arenor där du befinner dig. Det här är inte en kvinnofråga.

23/12/2025

Tack för i år, alla stjärnor till människor jag har fått möta och haft äran att följa en bit på vägen genom det privata eller professionella livet. Fortsätt vara ”jobbiga” i ett samhälle som vill reducera människor och inte ser alla som jämlikar. .Stå upp för det som är rätt (och kom ihåg att stå upp för er själva). Världen behöver er. Vi ses 2026.

16/11/2025

Som förälder eller omsorgsgivare eller viktig vuxen i ett barns liv är det lätt att stirra sig blind på föräldraråd, tips och upplevda måsten i sociala medier. En del av dem är oerhört viktiga och bra, andra mindre. Men det finns en aspekt som jag tycker uppmärksammas för lite och det är barnens perspektiv. Hur är det för barnen att leva i den här kontexten, i det här familjesystemet där de befinner sig?

I det finns också en viktig fråga som jag ställer de par (oaktat typ av relation eller antal vuxna i den) som kommer till mig: Hur lär vi barn om kärlek och sunda relationer mellan vuxna?

Hur påverkas barnen i just vår familj av våra konflikter? Hur lär vi barn om reparation, ord för känslor och egna gränser? Hur ser barn att vi vuxna blir sams? Hur ser barn att vi vuxna visar kärlek och omsorg och närhet för varandra?

Vi vuxna runt barn är generellt jättebra på att visa hur vi bråkar, men sämre på att visa hur vi blir sams. Gör gärna ett tankeexperiment: gå till din egen barndom och fundera på om du såg hur vuxna aktivt blev sams. De flesta av oss har inte något sådant minne från barndomen, utan mer en känsla av att det var något outtalat. Oftast en upplevelse av att ”det plötsligt bara var så”.

Precis som konflikten är en aktiv handling behöver att bli sams också vara det. Barn behöver se kärlek mellan de vuxna de lever med. Det berikar och ger dem en bild av hur en sund kärleksrelation kan vara. Och vi som lever med barn behöver påminna oss om barnens perspektiv. Inte det där vuxenordet barnperspektiv. Utan barnens perspektiv - att se deras värld med deras ögon. Det är inte alltid så härligt för oss själva, men ack så viktigt. Det är ett måste om vi vill ha ambitionen att också lära våra barn om varma, hållbara och nära relationer.

Och jag som psykoterapeut är fast övertygad om att det inte går att vara ett barns förälder eller omsorgsgivare eller viktiga vuxen och gå i parterapi utan att prata om hur det är för barnen i familjen. Vad barnen skulle säga. Vad de ser. Vad de hör. Vad de lär sig av hur vi är mot varandra. Det är i min värld långt viktigare än alla tips om förskoletider, skärmar eller halvfabrikat i världen.