09/05/2026
Vad hovisar arbetar med egentligen.
Alltså, egentligen EGENTLIGEN, när vi drar det till sin absolut yttersta spets:
Påverka det afferenta inflödet av information till Centrala nervsystemet, CNS via kroppen/hoven.
Japp!
Såhär: överallt i våra kroppar sitter små spejare, spanare, angivande, infiltratörer, hjälpare eller som det heter afferenta receptorer.
Uppgiften de har är att rapportera vad som pågår i kroppen, vi begränsar oss nu till rörelseapparaten ;
kroppens delar vi rör oss med.
De små filurerna som sitter överallt är specialicerade på sina respektive områden och antecknar tex sånt som tryck, drag, spänning, värme, kyla, smärta, rörelse, ledernas läge med mera, mycket mera, och alla små förändringar som hela tiden sker.
De skickar löpande informationen i rapporter till CNS i ryggmärgen. I ryggmärgen kopplas informationen om till supersnabb ledning via motorväg till Centraldatorn.
Denna superdator, Hjärna, CNS, registrerar, analyserar och sammanställer alla inkommande rapporter från överallt precis hela tiden 24/7.
Med hjälp av den inkomna informationen kommer CNS fram till hur nästa åtgärd bäst bör se ut.
CNS kommer att styra postural hållning, alltså hur hästen står, går, alla dess rörelser; benen in under sig eller benen rakt ner eller vinklade inåt/utåt, hur den positionerar sitt huvud, Topline, helt enkelt rubbet styrs av nervsystemet.
Det styr alla rörelser och koordination. Tex hur hästen rör benen, rakt eller i cirkulär rörelse, hur hästen använder sin rygg och "bär sig" . Hur den sätter ner hoven; tå-landning, trakt-landning, landning på utsidan, insidan eller plant. Hur hästen utför en rörelse, tex inom dressyren eller hur säker den är på foten in mot hinder. Alltså, nervsystemet styr!
Är hästen ovillig, snubblig eller klumpig så är det något som stör systemet!!
De små receptorerna sitter i muskler, senor med mera, typ överallt, OCH det kryllar av dem I hovarna.
I en sådan här välutvecklad hov så finns det rikligt med proprioceptorer som är friska, alerta och ger adekvat information. Det här är en hästhov som har fått god förutsättning att erbjuda sin häst möjlighet till hög prestation och hållbarhet. Taxerar troligen säkert mot hinder och har god koordinationsförmåga kan jag misstänka.
ALLT jag gör med en hov ( och allt som görs med hästen i övrigt) kommer att påverka afferenta inflödet på ett eller annat sätt. Sko, sko av, val av beslag, balans, vinklar, kvaliteten på hov-strukturer. Vartenda raspdrag jag drar kommer att registreras och rapporteras, varje millimeter hit eller dit kommer ändra informationen. Vartenda tryck som appliceras eller del som stabiliseras eller skyddas etc.
Det är ett sinnessjukt fint system, och då syftar jag på hela rörelseapparaten. Hästen är enormt känslig.
Då förstår ni oxå att det här med manuella behandlingar inte är helt enkelt. Det svåra är då inte att göra häftig kiropraktik, djupgående massage, lymfmassage eller andra allehanda former av terapier som får hästen att gäspa. Det är den enkla biten. Det svåra är att veta vilken typ av stimulans och av vilket slag och i vilken mängd som är lämplig just nu, DET är klurigt!
När jag var baby- naprapat så trodde jag i början att alla låsningar och spänningar skulle släppas på. Med tiden började jag förstå det hela bättre och gjorde mer och mer urskillning av vad som är lämpligt och vad som INTE skulle röras.
Vanligaste misstaget hästägare och terapeuter gör i all välmening är att de gör för mycket.
Less is more kan vi förtjänstfullt tillämpa här. Alltför stort input orsakar kaos och nu vet ni varför, det blir kaos i systemet och stjälper mer än det hjälper.
Hoven som ni ser på bilden är skött av en ung tjej som varit med på teoridag. Hon kikade när jag balanserade hennes häst ett tillfälle i höstas och har underhållit hästens hovar efter förmåga under vintern. Nu ville hon ha en koll..och vad säger man...mycket fint utfört arbete!
Den här välbyggda och balanserade framhoven är helt hennes förtjänst.
Tack Evelina, ibland dyker ni upp som små änglar som ger hopp om framtiden för våra fyrbenta vänner:)
