20/05/2026
När det inte blev som det skulle
Förberedelserna inför kursen i pilflätning började redan i vintras så jag hade ”allting klart” innan jag skulle iväg. Även om det bara var två dagar så krävs det ändå att allt flyter på hemma…. Dessutom så valde jag att åka upp kvällen innan så jag skulle vara pigg och alert när kursen drog igång kl 9.
Full av förväntan så drar jag mot Höganäshållet och ser framemot några dagar av mys och ny kunskap. Väl när jag anländer till gästgiveriet så reagerar jag på att det ligger en del skräp på gårdsplanen men avfärdar det med att det kanske blåst in från vägen. Hittar mitt rum som ligger i hörnan och har ett litet växthus utanför med sittplatser. Perfekt tyckte jag när jag bokade.
Det är ett litet rum men det gör inget eftersom jag bara ska sova där. Imponerad av det fina badrummet som till och med har golvvärme! Men, rummet var kallt så jag drog igång en värmepump som satt i rummet direkt och sen sitter jag och myser i växthuset och skriver ner lite frågor inför kursen i morgon. Det kommer lite regn på kvällen och tyvärr så regnar det in i växthuset. Men lite får man väl tåla, eller hur?
Jag var lovad frukost senast kl 8.15 så jag skulle vara på kursplatsen i god tid. Men så blev det inte. Den var inte klar förrän 8.35 så jag var naturligtvis sen till kursen, vilket jag blev förbannad på. Det är så respektlöst tycker jag att komma sent….
Men för att återgå till gästgiveriet så blev frukosten en besvikelse med så kallade nybakade bullar som inte var genombakta, men jag avfärdade det med att den unge killen som fixade frukosten hade blivit stressad av att jag stod och bankade på dörren i tjugo minuter….
Dagen gick och kursen var både intressant och meditativ. Botten på korgen blev gjord och sidorna påbörjade.
Efter kursen uträttade jag några ärenden och åkte sedan tillbaka till gästgiveriet och messade till ägaren att frukosten måste serveras senast 8.15 och fick till svar att det idag måste ha ”blivit ett missförstånd”. Lugnad med det så satte jag mig och skrev ner vad vi gjort på kursen.
När jag väl sen gick in i rummet så drar jag fram min resväska och upptäcker en massa ludd och lite chipsbitar. Så jag dyker ner under sängen och upptäcker att det är länge sen där var städat… Skrattar lite och tänker att här är det inte så noga….
Under natten sover jag oroligt och ser hela tiden ”små svart djävlar som dansar”. På morgonen vaknar jag av att jag inte kan få luft.
Värmepumpen hade jag stängt av dagen innan så det kunde inte vara det. Kände mig lite illamående och yr och tänker att en snabbdusch säkert rättar till det. Så jag går till frukosten som är klar och framställd 8.20 och ser med besvikelse på att det är samma ”dödbakade” bullar som igår. Men jag måste ju äta så jag lyckas trycka i mig en av dom och lite yoghurt. Och sen drar jag till kursplatsen. Väl där så tilltar illamåendet och yrseln och jag börjar känna mig lite orolig. Har svårt med att andas och nyser och näsan rinner.
Fram på eftermiddagen så stänger hjärnan av…. Den stackars kursledaren försöker förklara för mig hur jag ska göra, men det är som att det inte går in….. Jag känner mig helt paralyserad och kan inte förstå vad det är som händer med mig. Det sista på korgen slänger jag bara ihop och trots kursledarens protester så säger jag ”det är så här det ska va”. Hon ser nog på mig att inte allt står rätt till och jag avviker från kursen två timmar innan kursslut och drar hemåt.
Jag kom hem efter en massa stopp på vägen och var helt slut. Slänger ut allt från bilen och hivar ut det på terassen för nu är jag övertygad om att jag blivit utsatt för svartmögel….. Det bara blixtrar till i mitt huvud och jag tänker, hur dum var jag som inte drog när jag såg hur skitigt där var? För att inte tala om den usla frukosten? Antingen är jag dum eller för snäll helt enkelt.
Nu har det gått fem dagar sen jag kom hem och först nu börjar jag må bra. Jag berättade det här för en av mina vänner och hon berättar då att hon är astmatiker och om hon bott där hade hon blivit allvarligt sjuk. Så jag har nu skrivit ihop en anmälan till Höganäs kommun om ”hälsovådlig verksamhet”. Jag har i denna skrivelse även påpekat en hel del annat som jag inte nämnt här som också var under all kritik.
Med det så lämnar jag nu den här erfarenheten bakom mig och konstaterar att jag nu har lärt mig att ”ta väskan och gå”.
