01/09/2026
Idag är det 1 september. Sensommaren gifte sig med den tidiga höstmorgonen denna dag.
Dimman ligger ganska tät. Det är knappt att jag ser skogen. Jag tassar ut med raggsockor i tofflorna, flis tröja och sätter mig med ett underbart roiboste och tittar ut över min lilla äng.
Nu börjar dimman flyta, röra sig. Det känns overkligt. Vackert. Magiskt… Den friska luften, löven som pratar sig trädkronorna, korpen som kraxar. Och ser jag inte ett rådjur som går och betar där borta i allsköns ro. Helt ovetande om tråkigheter och världsläget.
Mitt liv och mina värderingar ändrades väldigt mycket efter min cancer resa. Innan jagade jag nånting jag trodde var viktigt. Idag är andra saker viktiga. Att få leva i och med naturen som jag och min käre man har gjort nu i s*x år här på Lavendeltorpet, är gåva. 💝 Naturen är en gåva till människan. 🌲
Oavsett om du är ledsen eller glad kan du sätta dig och studera skogen, gräset, träden och naturen och blommorna så klart, och på en gång så mår du mycket bättre och ett leende pryder dina läppar.
Allting handlar om att vara i nuet och att göra det bästa du kan för dig själv och för allting runtomkring dig.
Vi har bara idag, vi vet ingenting om i morgon och gårdagen är borta.
Det har varit en underbar sommar. Vi har haft väldigt många gäster på torpet och ofta åker ju jag och Istvan på en liten resa i september för att vila oss och hämta kraft. 🌸🍷 🌞
I år blir det nog inte så. I år får vi fokusera på något annat. Livet händer och allt du kan göra är att flyta med i acceptans, kärlek och förlåtelse. Detta var mina
höst/sensommar tankar i år. 📆
Stor kram från den tacksamma pigan på Lavendeltorpet. 🏡 Jag hoppas ni får en underbart vacker höst.
🍃 🍁 ☀️
