29/09/2026
Har du nånsin kallat dig själv lat?
Ofta tänker iaf jag att jag underlättar för mig själv senare genom att pressa på genom tröttheten. En liten bit till. Och ibland kan så vara. Men sett över längre tid, över hela livet, kommer en sällan till guldet vid regnbågens slt genom att öka trycket mot den inre känslan. Mitt biologiska behov av att ta en paus, vänta, vila, återhämta mig innan jag går vidare med görandet. Utan ytterligare tyngd av skam eller skuld. Att vara före att göra. Vi är ju ändå human be-ings, inte human do-ings som nån klok sagt. Tänk om lättja är en väg till lättnad. Till lätthet i vardagen?