17/08/2026
Skolan börjar på tisdag och hon är taggad. Riktigt taggad.
Och jag vet redan vad som kommer sen. Efter ett par veckor sätter kraven igång, proven, allt som ska lämnas in, och känslan av att hon måste leverera. Då är hon inte taggad längre. Då är hon stressad.
Det jag har lärt mig är att det samtalet inte går att ta när hon står mitt i det. Där och då hör hon bara en till som lägger på ett krav.
Så jag tar det nu, medan det fortfarande är lugnt.
Jag säger att det är bra att hon pluggar. Jag menar det. Och sen säger jag den andra halvan också: du måste leva också.
Inte i stället för. Samtidigt.
Om två veckor finns den meningen redan där. Då behöver jag inte förklara den mitt i en stressad kväll, jag kan bara påminna om den.
Små frågor. Stora samtal.
