26/05/2026
Jag satte mig ner med Ramón igen och frågade honom vad som egentligen definierar honom som tatuerare.
Inte en specifik stil.Inte en trend.Inte ens själva tatueringen.
Det första han pratade om var kontakten.
Samtalet.Psykologin.Att förstå personen som sitter framför honom innan nålen ens rör huden.
Ramón började tatuera redan 1994, när man fortfarande lärde sig yrket på det gamla sättet — bygga maskiner, göra nålar och förstå hantverket från grunden. Och kanske är det därför han aldrig blev en “en-stils”-tatuerare.
Neo-japanskt.Black & grey.Färg.Hårda kontraster.Mörkt, mjukt, djärvt eller subtilt.
För honom har det aldrig handlat om att visa teknik.Det har handlat om friheten att kunna skapa något som verkligen passar personen som ska bära tatueringen.
Han sa något intressant till mig:“Varje klient är en egen värld.”
Och ärligt talat — efter att ha hört honom prata om tatueringar förstår man exakt vad han menar.
För Ramón handlar tatuering inte om att upprepa samma motiv om och om igen.Det handlar om att läsa människor.Förstå personligheter.Hitta balansen mellan estetik, känsla och identitet.
Nästan som att översätta någon till bilder.
Och kanske är det därför hans tatueringar känns personliga även när stilarna skiljer sig helt från varandra.
För bakom själva tatueringen finns alltid samma tanke:att skapa något ärligt som passar själen hos personen som bär den.