AK Warnerud - Diplomerad samtalsterapeut, Raholmsvägen 245, Alnö (2026)

04/09/2026

Som jag har tvivlat, ängslats, tröttnat och misströstat ett tag.

Stora tankar på mig, på andra, på omvärlden, på ondska och illvilja, på avund, på brister, ensamhet och på orättvisor.
Vart jag befinner mig och vart jag är på väg.
Och den ständiga frågan, vad är meningen med allt detta?

Kanske har jag haft för mycket tid till just stora tankar, funderingar och analyser under en tid.
Kanske har den gångna vårens studier väckt och lämnat oåterkalleliga känslor.
Befäst en övertygelse som gör det svårt att backa, bjudit in till ifrågasättande av val och riktning.

Kanske är jag mitt i en storm. Mitt i livet. Kanske rentav en kris.
Jag har levt ett tag med känslan av att sitta fast, att ingen kugge längre passar ihop.
Att alla andra utom jag har fattat, tagit del av, löst ekvationen.
Sansat och vuxet lever människor på med siktet inställt på fåraflocken i medvind.

Jag har alltid levt efter filosofin ”lev som om det inte fanns en morgondag.”
Men på sistone har nåt skiftat.
Kanske en nonchalans, en obryddhet, en rädsla, osäkerhet, missnöje, eller mer en nyutvecklad allergi mot krav, ansvar, måsten, passning och anpassning.

Jag vill mer. Ha mer. Skapa mer.
Fylla på. Till bredden.
Ska bara komma på i vilken ände jag ska börja innan jag börjar 😌

Och att ha det jobb jag har med min grad av vilsenhet skapar mer tvivel och ifrågasättande. Från min sida.
Kanske inte från andras sida.
Jag är ju trots allt inte mer än en liten skruttig människa. Och ingen storm varar ju för evigt.

Med det sagt önskar jag dig en fin, vilsam och givande helg ✨

28/08/2026

En bidrottning föds inte som drottning, utan ett bi som vilket som helst.

Men hon blir utvald och förses med dom bästa förutsättningarna för att bli sitt bästa jag.
Hon matas med näringsrik drottninggelé under hela livet, får god omsorg, utrymme och omtanke.

Men det förväntas också stordåd av henne.
Hon styr hela bisamhället, ser till att alla arbetsbin beter sig som dom ska och lägger mängder med ägg.

Och när hon inte längre levererar på topp så byts hon ut eller dör.

Ett kretslopp. Ett givande och ett tagande.

Så, vi kan alltså bli och vara drottning i vårt egna liv så länge vi har livet i behåll.
Du kan forma ditt liv till ditt.
Leva ditt liv för din skull på det sätt du önskar.

Det är upp till var och en att skapa dom bästa förutsättningarna för sig själv och förvalta det på bästa sätt.
Men sällan formas livet som du vill ha av andra.
Att vara passiv och lägga ansvaret på resten av världen kommer inte göra dig till drottning.

Din plan, dina beslut och dina val, stora som små.
Leder så småningom fram till resultat.

Bra eller dåligt?
Den som lever får se.
Passar det inte så får vi som tur är en ny chans imorgon.
För imorgon går solen upp igen.

Och med sagt, önskar jag dig en fin helg ✨

17/08/2026

Ensamhet.

Jag ser det överallt, i olika sammanhang orsakat av olika situationer och omständigheter.

Ensamhet är urholkande, skapar en skev självbild, skam, ifrågasättande, tvivel, ängslan och kan leda till depressioner, missbruk, självskadande, kriminalitet och allt däremellan.
Och i ännu värre fall, ond bråd död.

I helgen hörde en barndomsvän av sig.
Berättade att en annan vän lämnat jordelivet.
Så oerhört ledsamt.
Ingen ska faktiskt dö innan tiden egentligen är inne.

Ensamhet genomsyrade så mycket genom åren.
Känslan av att inte höra till.
Känslan av att inte vara en del av.
Känslan av att vara den där udda fågeln som inte platsade i alla sammanhang.

Och det var verkligen bara en egenupplevd känsla.
Orsakad av en trasslig historia, sjukdom och ett jävligt dysfunktionellt bagage.

För du platsade och passade in kära du.
Hen sa alltid till mig ”jag hejar på dig från min sida av ringhörnet” vad än jag tog mig för.

Nu kära du, nu hejar jag på dig från min sida av ringhörnet.
Och önskar att livet hade haft andra planer för dig ❤️

Bär du på känslan av ensamhet?
Vet du att någon i din närhet tragglar? Våga sträck ut en hand, orka be om stöd, försök skaka fram modet till att uttrycka dina behov.

14/08/2026

Många har eller ska precis runda av sommarens ledighet och börjar göra sig redo för arbete och skola.
Och det pratas om semesterhjärna.
Om ekorrhjul, om tristess, vardagstrask och jobbångest.

Semesterhjärna innebär att det är lite trögstartat.
Och att du förmodligen lyckats släppa jobb och måsten, att du klarat av att stänga av och ute krav och belastning under semestern.

Sen finns resten, som ångest och trötthet, känslor av att inte alls vara utvilad, laddad, återhämtad och påfylld.

Människan är ganska simpel och lättförstådd, om vi bemöter och ger oss rätt förutsättningar.
Men motsatsen kan skapa trassel och motstånd.

Vi behöver tid, till omställning och till förändringar.
Tvära kast och snabba svängar kan vara utmanande. Framförallt om vi lever med mycket stress och hög belastning.

Att få tid till nedvarvning inför ledighet och förberedelse inför uppstart skapar utrymme till skiftet från en ”identitet” till en annan och ger lite mer sömlösa övergångar istället för tvära förflyttningar som hjärnan uppfattar som förvirrande.

Så, ge dig själv möjligheterna att må bra.
Forma något fint att se framemot, sov, lapa dagsljus, ät det din kropp vill och behöver ha, och rör på dig på det sätt du mår bäst av.
Lätta på samvete, krav och måsten.

Att vara förberedd och utrustad med förutsättningar som är skapta efter dig och ditt liv håller nervsystem och stressnivå i bättre balans, minskar friktion och ojämnheter.

Hemligheten ligger i anpassning.
Att förstå och respektera obalans, att skapa balans i ett liv som inte riktigt alltid går att förutse.
Ibland orkar vi massor, ibland orkar vi knappt sätta ena foten framför den andra.
Dom dagarna kan vi inte ha samma krav som dagarna när vi äger världen och känner oss oövervinnerliga.

Så, lyssna på behoven och lyd din röst.

Och med det sagt önskar jag dig en fin helg ✨

03/08/2026

Som fortsättning på stagnation, förändring och framåtrörelse.

En klient jag mötte för ett tag sedan sa -”Varför skulle det funka den här gången när det inte har funkat förut?”

Hen var fast i samma banor, samma tankar, samma känslor, och samma resultat.
Om och om igen.
Bitterheten och ensamheten var total. Resonemanget och attityden påminde om ett obstinat barn.

Fast jag vet, och är tryggt förvissad om att vi kan må bra igen.
Att vi kan blir friska igen.
Med rätt justering och förändring.
Med rätt förfining och modifiering för just dig kan vi komma till just den plats vi hör hemma.
Som passar just nu.
Men som också skapar utrymme för förändring, för framåt och uppåt, för omstrukturering, för ombyggnation, när det behövs.

Jag vet också att vi generellt sett är ganska kassa på att leda oss själva.
Guida oss själva.
Stötta, supporta, söka och framförallt lyssna på vår egen röst.
Lyssna på vår egen sanning.
På lösningen som är bäst för just mig.
Vi är däremot ganska bra att lyssna utåt, på andra, på yttre omständigheter och på röster som låter högre än vår egen.

Mest för att vi saknar trygghet och tillit.
För att vi är rädda, ängsliga och osäkra.
Tankar på att göra och vara fel, ta fel beslut och göra fel val.
Det är klart att det kan bli fel, eller mindre bra.
Men det fina är att varje dag vi vaknar, så får vi en ny chans att ombestämma.

Idag är det kanske just en sån dag?
En dag att ombestämma dig.

Glad måndag 💛

31/07/2026

”Jaha vad har du på gång nu då”?

”Du blir aldrig nöjd du”!

”Ska du byta jobb igen”?

”Flytta, en gång till”?!

Vi människor är, kanske i motsats till vad vissa tänker och tror, i behov av rörelse.
I behov av förändring och framåtrörelse.
Inte alltid och jämt, men ju mer vi lär oss och ju fler erfarenheter och kunskap vi skaffar och förser oss med behövs justering.

Det är alltså snarare mer märkligt och förvånande att många stannar lite för länge i samma situation, på samma jobb och arbetsplats, i samma relationer, i samma bostad, i samma umgängen och så vidare, än vad det är att människor förändrar tillvaron i takt med sin egen förändring.
Att växa ur det gamla gör vi alla i sinom tid.
I stort som smått.

Stagnation är bra mycket sämre än lätt stress, en lyft blick, nyfikenhet och utveckling.
Vi är skapta för att sätta ena foten framför den andra, det här med att ”slå sig till ro” och tro att där ska vi för alltid stanna är en villfarelse.

Vi människor vill absolut gärna hänga kvar i det vi är bekanta med, bekväma i, men det betyder inte nödvändigtvis att det är en bra plats att vara på.

En bra plats att vara på är en tillfredsställande miljö och situation som ger mental stimulans, förnöjsamhet, lärdomar, trygghet, glädje och utveckling.

Så, när livet pockar på uppmärksamhet, när stagnation och okonstruktiv stillhet får din hjärna, själ och sinne att vissna, då är det dags att lyssna.
Vi och behoven förändras över tid, och då är det rimligt att faktiskt agera.

Vi behöver förändra vårt sätt att se på just förändring, bygga om och bygga nytt.
Om vi sitter stilla för länge, lärt allt vi kan, klämt ur det sista ur vad än skavet är sprunget ur.
Då är det dags att lätta, nåt annat verkar både trist och enahanda.

Och med sagt önskar jag dig en riktigt fin helg ✨

25/07/2026

Livet ges till oss utan några garantier och utan säkerhetslinor.

Vi får det, bara sådär.
Och vissa av oss har turen att födas i en del av världen där vi får leva fritt, göra egna val och ta egna beslut.
Makten och ansvaret är vårt.
Ditt och mitt.
Vi får studera, jobba, bo och leva hur och var vi vill.

Jag som vit kvinna har i mångt och mycket dragit högvinsten.
Jag är fri att leva efter vilja, lust och infall.

Jag får välja om jag vill leva i ett förhållande med någon.
Och om jag vill, så får jag välja den någon alldeles själv.
Jag får välja om jag vill gifta mig eller inte, vara sambo eller särbo.
Eller inget av det.

Jag är inte utrustad med nåt vidare tålamod eller lugn till att stå på vänt.
Jag lever många gånger som om det inte fanns en morgondag.

För att vi faktiskt inte vet, om det blir en morgondag.
Det vore ju helt för jävligt om jag bara väntar och väntar, och lagom tills jag har väntat klart är livet förbi och över.

Vart jag vill komma med det här?
Jo, i vintras när jag inte hade lust att vänta nåt mer, började jag studera igen.

Nu har gjort det klart, för den här gången.
Jag sa till min vän att ”skulle jag inte kunna göra nåt annat än att plugga när jag blir uttråkad, typ åka på en resa, baka bullar, eller nåt annat som inte kräver lika mycket ansträngning”.

Jag bad om en liten påminnelse nästa gång jag kommer jag på att jag behöver addera nåt i livet.

Men, nu rullar jag ödmjukt och tacksamt ut röda mattan.
Ger mig en klapp på axeln, stannar i förnöjsamhet ett ögonblick och njuter av ett djupt andetag eller två.

Och med det sagt önskar jag dig en fin fortsättning på helgen 💛

10/07/2026

Jag minns upprördheten hos en av deltagarna under min yogalärarutbildning.
”Jag förstår inte hur ni kan prata om acceptans på det här sättet, ska vi bara slå oss till ro och acceptera allt bara sådär, utan motstånd, ifrågasättande eller utan förklaring?”

Vi diskuterade och delade våra olika synvinklar och perspektiv på acceptans.

Och kanske någon tänker så kring beroendjukdom, ”ska dom får komma undan med att kalla det sjukdom och slippa konsekvenserna, bara kunna få fortsätta supa och knarka med ursäkten att ”jag är sjuk”.

Nej, det är inte vad beroende, missbruk, sjukdom och acceptans handlar om.

Det handlar om förståelse, orsak, anledning och förklaring, inte ursäkt eller ett smidigt sätt att gå under radarn.

För dom flesta som har famlat i mörkret, sökt efter svar, efter reda och värdighet, har inte sjukdom som ursäkt för att hejdlöst med gott samvete kunna missbruka vidare.

Att leva med acceptans kring sin situation och sitt beroende, sitt öde, sin lott (om det är så vi tolkar det vi serveras här i livet) och sin skörhet är något annat.

Acceptans är ett slags konstaterande, en sammanfattning och en sammanställning, ett ställningstagande som ger möjlighet till val, väga för och emot, alternativ och beslut.

Det är härifrån förändringen kan ske.
Acceptansen är att se vad det är jag har att förhålla mig till, lite som inkomst och utgifter.
Hur mycket har jag, och hur mycket har jag råd att investera.
Riktlinjer och strategier.

Så tro inte att det finns en enda beroendesjuk människa som njuter i sin ensamhet och misär, som inte ser sig själv som lågvattenmärke och som inte redan är sin egen värsta fiende. Skammen och skulden är redan utan andras dömande, brutal och hänsynslös.

Så, kanske kan Du räcka ut en hand? Välja att vilja förstå.
Finnas där på en nivå du orkar utan att utplåna dig själv.

Till dig som inte vill fortsätta men heller inte vet hur du ska sluta.
Till dig som är anhörig, som behöver en famn, en paus och en väg framåt.
Jag har plats för varenda en av er 💛

Och med det sagt önskar jag dig en strålande fin helg ☀️

04/07/2026

Jag gissar, hoppas och vill gärna tro.
Att det här med vem du älskar, vem du attraheras av, vad, hur och vem du identifierar dig som.
Var din tro landar, och vilken filosofi du lever efter, inte får dig att begränsa dig.

Inte får dig att känna dig skyldig.
Inte får dig att känna skam.
Inte får dig att huka dig eller be om ursäkt.
Jag hoppas att du Inte räds att stolt visa upp vem du är, vad du är, hur du är.

Jag har alltid förundrats över att heterohysterin, mainstream, lagom och mellanmjölk sätter nivån för att alla som älskar utanför normen, alltid ska bära ansvaret att berätta.
Att erkänna, tala om, stå till svars, förklara, ursäkta, be om lov och bekräftelse.

Hur kan det ens ha blivit så, någons skyldighet att be om nåd!
Galenskap och vansinne.

Har jag nånsin känt mig skyldig att ”komma ut” som hetero?!
Nej förstås inte.
Har jag nånsin känt mig nödgad att tala om min filosofi och min tro, nej det har jag inte.
Har jag behövt försvara och förklara min kärlek till min make, nej faktiskt inte.
Har någon dömt ut mig, skällt, brutit kontakten eller spottat efter mig för att jag lever med min man?
Nej verkligen inte.

För att jag på papper inte sticker ut, för att jag inte bidrar till (nåja) höjda ögonbryn.
För att jag håller mig (bra precis och beroende på vem man frågar förstås) någorlunda innanför ramen.

Att det är så skrämmande med män som älskar män, kvinnor som älskar kvinnor, buddhister, transpersoner, polyamorösa förhållanden och hijabs?

Att det är så provocerande med kärlek, öppenhet, vidvinkel, acceptans, frigörelse, respekt, och människors olikheter och olika livsval.

Avslutningsvis och som en avrundning på Prideveckan här i stan.
Sluta var en fördomsfull och trångsynt r*v.
Är du rädd? läs på, att skaffa sig kunskap har oftast en lindrande effekt på hat och skitsnack.

Har du inget snällt att säga så var tyst, är du nyfiken, ställ frågor.
Och till dig som hör till uddaskapet i samhällets ögon, heja dig, vi kämpar på 🏳️‍🌈🏳️‍🌈🏳️‍🌈

30/06/2026

Tänk orimligheten om vi skulle skamma och skuldbelägga, skälla ut, ta avstånd, peka och viska, göra människor hemlösa, sparka från jobb och stänga ute från umgänge, om dom drabbades av sjukdom.

Sån sjukdom som dom flesta tänker på när det kommer till sjukdom. Typ som hjärtsjukdom, diabetes, stressrelaterade sjukdomar, cancer, neurologiska sjukdomar, ja och så vidare.

”Nä vet nån vad, nu åker du ut på gatan för med ditt hjärtfel kan du inte bo här”

”Näe, du får sparken med omedelbar verkan, din cancer förstör och gör oss andra obekväma, så hejdå”.

Men, så kommer vi till sjukdomen beroendesjukdom.
Då blir det plötsligt helt legit att spotta och fräsa, peka, se ner på och skamma.

Att drabbas av, att utveckla, att leva med beroendesjukdom.
Som alkoholism eller narkomani, det är inget man väljer.
Lika lite som du väljer att få cancer eller en hjärtinfarkt.

Vi föds med olika skörhet, olika utsatthet, olika benägenheter att drabbas av diverse åkommor.
Vissa får hudcancer, nån annan drabbas av alkoholism.

Vi har under typ all tid skapat en särskild plats för människor med den här typen av sjukdom, förskjutit, skällt, frustat och suckat och gömt undan.

Medan några andra klappat sig för bröstet och viskat ”jävla pundare och alkoholistjävel”, samtidigt som dom själv öppnat dom obligatoriska fredags och lördagsflaskorna, ölen till maten på en tisdag, och kanske även onsdag och torsdag.
4 veckors semester ”man lär unna sig”, utlandssemester som gör det legit att sippa på bubblet och bärsen både till frukost, lunch och middag.

Lite ödmjukhet skadar aldrig. Omtanke är fint.
Och ett uns respekt för allas olika förutsättningar, får bli dagens mantra.

Idag skrev jag sista punkten i min sista uppgift, som strax ska in för bedömning.
Snart klar ✌🏻
Och ja, nu var det (nog) sista gången jag pluggade 🥴

Ha en fortsatt fin tisdag 🌟

AK Warnerud - Diplomerad samtalsterapeut

04/09/2026

28/08/2026

17/08/2026

14/08/2026

03/08/2026

31/07/2026

25/07/2026

10/07/2026

04/07/2026

30/06/2026

Adress

Webbplats

Aviseringar

Genvägar

Dela

Typ

Begäran om att ta bort annonsen