10/09/2026
Det gör ont i hjärtat. Det gör ont att se allt hat som flödar i vårt samhälle. Rasismen, sexismen, fattigdomsföraktet, den sanslösa arrogansen. Ja, hatet flödar ju överallt.
Ibland önskar jag att jag hade kunnat stänga av. Inte känna. Vända mig bort. Men det är ju inte min roll i allt det här. Min roll är att ha medmänsklighetens eld brinnande i hjärtat, och se allt detta. Belysa allt som gömt sig inne i skuggorna. Vara en ljusbärare.
I en session nyligen kom några ord som berörde mitt hjärta. ”Det finns ingen mer värdefull roll på jorden i er tid än att vara en ljusbärare. Det är därför ni är så oerhört, oerhört många.”
Det var en fin påminnelse om hur många vi är. Vi finns ju överallt. Över hela jorden. Överallt. Och en hel del är ju här. Ni som också har medmänsklighetens eld brinnande i era hjärtan.
Och det var fint att påminnas om hur värdefull denna roll är. Det är så lätt att glömma i denna tid där allt som växt i skuggorna visar sitt fula tryne överallt. Hejar på varandra. Kastar sig över oss. Gör allt för att tysta oss.
Ja, det är inte lätt att hantera allt mörker som kastas över oss. Första gången jag kallades ”landsförrädare” så var det som ett hugg i magen, men på något sjukt sätt vänjer man sig. Tar inte åt sig lika mycket. För jag ser ju hur de projicerar sitt mörker på oss.
Så, jag vill tacka alla ljusbärare där ute. Tack för att ni finns. Tack för att ni lyser upp världen. Hur det än går i det kommande valet så sjunker vi djupare och djupare in i elden i våra hjärtan och ställer oss upp för en medmänskligare värld.
