04/06/2026
Att vara så jäkla sjuk att det inte finns något alternativ - lägg dig ner och invänta Kroppen, tja, det är ju banne mig inte bekvämt. Någonstans.
Men mitt i allt kan jag verkligen känna hur oerhört stort det är, mitt i allt. Att få lov vara stilla, finns inget alternativ…. Så mycket klarnar, så mycket blir så tydligt vad jag vill och inte, hur jag vill må, känna, göra. Så befriande att känna att utifrån denna hjälplösa, hostande lilla människa så kommer en liten, så stor stark människa som bara vet hur Livet ska kännas och levas. Levas på riktigt.
Tänkte ju ett tag - med allt som pågår i den bransch jag deltagit i i så många år och som bara eskalerar och blir fulare, värre för varje år, så räcker det nog nu. Ett 30-tal resor (bara det va?!!? och oändligt massa seanser, kurser, konsultationer så är nog tant klar. Färdig. Det är inte kul längre med dessa ständiga väderkvarnar att fightas med. Jag vill inte längre. Det är inte kul helt enkelt. Och det måste det vara i min värld - roligt, inspirerande, fascinerande, gemensamt, byggande, spridande av massor av kärlek från och till människor och Andevärld… Men efter denna svinjobbiga sjuka så kommer jag ur det hela, lite darrig och svag efter minimal kost länge, och känner att j——-vlar vilka vänner jag har! Vilka fantastiska, starka, stöttande när jag sviktar, totalt lojala och kärleksfulla vänner jag har! Och lusten kommer smygande - inte f-n kan jag lägga mig ner, ge upp, bli en bitter pensio! Näääe, det går bara inte.
Men det blir mer kompromisslöst, så är det bara. Mitt mediumskap, min andlighet - den vill jag leva. Och det tillsammans med själar som vill samma sak - lojalitet, kärlek, gemenskap, tillsammans är vi urstarka, massor av skratt, glädje och ett spridande av så innerlig livspassion i denna lite trasiga, kantiga värld.
Så framöver… Ni vet precis vilka ni ni är som tror, känner samma sak som jag - nu bygger vi vidare. Stänger dörren om väderkvarnar som bara vill bråka och sprida skit, öppnar för nya vidder, nya upptäckter, nya passioner.
Vilka kurser det blir! Vilka resor! Vilket liv i trädgården och skogen!
Vilket Liv.
Tack mig själv för den här tiden. Det var bedrövligt jobbigt, men fnimej värt det. Nu ser jag mig omkring och sjuder örter, städar av och lägger örtig ansiktsmaks. Dags att leva igen.
