15/01/2025
För 9 månader sedan föddes min dotter. Jag har fortfarande svårt att förstå många saker runt moderskapet, speciellt den fysiska födseln. Det har varit oräkneliga mentala, emotionella och relationsartade återfödslar och begravningar.
Jag har upplevt ett överväldigande tvivel på min förmåga att ta hand om ett barn, ett tvivel som skapat ångerfull smärta när jag ser vilket fint mirakel till barn jag har i mitt liv. Det har varit många lögner som jag fått brottas och böka med; hitta roten och ursprungssåret till vad och varför något i mig vill skydda mig ifrån att uppleva igen.
Initieringen till moderskapet utmanade allt som inte resonerat med mitt högsta bästa - allt det jag trott och tagit för sanning har utmanats på alla möjliga och omöjliga sätt och vis
Om jag hade sett i förväg vilken omställning moderskapet skulle innebära för mig hade jag väntat och förberett mig i det oändliga. För mig har föräldraskapet inneburit att vara nästan outhärdlig närvarande; att möta alla missförstånd, obehagliga minnen och trauman som vi faktiskt varit med om under vår egen uppväxt - hur stora eller små de ens tycks vara när man sätter ord på dem.
Men just det har varit ett otroligt verktyg genom hela mitt moderskap- att sätta ord på det som upplevs överväldigande och ohanterbart.
"Jag förstår att du är ledsen, jag vet inte vad som är fel men jag kan hålla dig nära och vara med dig igenom vad det än är, vi löser det här tillsammans."
Sen längs med vägen förstod jag att detta är ett fantastiskt verktyg att använda när vi möter vårt sårade inre barn, som enligt min erfarenhet kommer tillbaka i olika åldrar och gestaltningar.
Jag kan idag känna tacksamhet för moderskapet och allt vad det innebär. Det gjorde jag inte alls i början av resan. Jag upplevde inte tacksamhet utan skuld och tvång. Jag tyckte att jag inte förtjänade det vackra som givits mig, och det som jag upplevde hindrade mig att komma framåt kände jag mig tvungen att uttrycka tacksamhet för.
Guldklimpen jag sparat från det här eldprovet är övertygelsen att min magkänsla aldrig har fel, ALDRIG. Idag tar jag mig mer tid att känna in den och sedan lita på att den leder mig till den bästa utgången.
