25/08/2020
Den här uppdateringen kommer i en väldigt kort version och en väldigt mycket längre variant.
Kort: Se på bilden för Henriks tider för bokning den närmsta tiden (månaderna). Boka helst genom att skriva till facebook.com/henrikgallon genom messenger. Det är snabbaste sättet att få tag på mig.
Och den längre varianten om livet och allting - iallafall det senaste året i snabb sammanfattning.
Vid den här tiden förra året hade vår son fått en plats på en specialskola. Jag kände att jag kunde slappna av för första gången på väldigt länge och tog en vanlig knegarsemester på 4-5 veckor (också det för första gången på flera år) för allt skulle ju lösa sig och pengarna de kostade skulle jag jobba igen snabbt sen. Det blev ju såklart en katastrof- man kan säga att personal och Valter inte kom överens och han kände sig inte trygg i skolan. Han fick utbrott och betedde sig som när han var i fyraårsåldern. Det blev krismöte från vår sida och för att han inte skulle skada sig behövde vi sätta hårt mot hårt. Förtroende skulle byggas upp igen och han skulle bara vara i skolan 2 timmar per dag. Det visade sig att denna korta barnomsorg skulle hålla i sig i två terminer. Det var vår hela barnomsorg. 2 timmar per dag att försöka jobba runt så att två föräldrar med jobb inte skulle få sparken eller gå i konkurs.
Vi gjorde under hösten en ny utredning om ADHD för V och när den utredningen var klar han han fått fyra diagnoser till och en behörighet till särskola. ADHD, Autism nivå 2, Pragmatisk språkstörning, lindrig intellektuell funktionsnedsättning och beteendestörning. Så en del att ta in och det ledde också till att skolan blev mer förvaring än försök till pedagogik men han började trivas. Tills i mars då vi gick förbi hans gamla skola och hälsade på hans gamla resurs och då kände han väl att nu skiter jag i den tråkiga skolan och är hemma istället. Paradoxen är ju såklart att vi fick mer tid att jobba då reselogistiken försvann. Men barnet vägrade skola helt enkelt.
Jag tog tag i min pensionsplan att plugga till sjuksköterska och insåg att jag hade en kurs att komplettera, Naturkunskap 2. En månads intensivkurs lät bra och för att jag är för cool for school började jag först kolla på det efter en vecka in på kursen. Och det var jävligt mycket mer och svårare än jag trodde och med ett barn som behöver så mycket existerande ingen studierro direkt. Jag jobbade med såklart. Men lyckades pressa den kursen och kom ut med ett C som tydligen är ok med det nya systemet. Nu kommer jag inte börja plugga sjuksyrra till hösten för att jag har en ny inskolning att styra upp.
Har man fått en särskoleplats är barnet garanterad plats. Men jag är ganska luttrad i att ingenting fungerar så låg på alla ansvariga relativt hårt från start. Det visar sig att det saknas 200 särskoleplatser i Stockholm just nu. Och en särskola består av väldigt få elever, ofta runt ett tiotal. Så den garanterade platsen fanns såklart inte. Men vi fick en plats då en elev flyttar till annan ort och jag (och mamman med) har ringt en massa gånger till ansvariga personer och lyckades väl smita före i någon icke existerande kö. Det är såklart fruktansvärt att det fungerar så dåligt för “våra” barn men jag har förstått att de inte har något värde för politiker tyvärr. Och föräldrarna till dessa barn är inte en stark, högljudd eller pengastinn grupp så vi kan inte höras speciellt bra heller. Det blir några fina ord på en presskonferens och sen läggs allt i malpåsen igen.
Hursomhelst har vi en ny inskolning som börjar om någon vecka, och personalen verkar superbra och engagerade, så har hopp för framtiden. Men det får ta den tid det tar för det måste bli bra och vår son har gått ett år per skola och risken är överhängande att han tröttnar och blir hemmasittare på heltid.
Studion har gått som den gått under det här året. Som ni förstår av ovan är vi jäkligt bra på att jobba på konstiga tider, där det hinns med och konsumerar extremt lite för att inte gå i konkurs. Coronan hjälpte inte till kan man konstatera men påverkade inte jättemycket heller.
Jag lånade in två trevliga kollegor medan de återbygger tatueringsstudion Open Arms ( som varit magasinerad medan David fick barn) och den kommer öppna till hösten i tallkrogen. Så då blir jag eventuellt själv på studion framöver.
Mitt uppdaterande av min Instagram och lägga ut jobb är något som jag kämpar med. Jag tror det fungerar såhär. För att konstant marknadsföra sig själv måste man ha ett behov av uppmärksamhet. Och det är inga problem om man främst definierar sig som tatuerare, men de senaste nio åren har jag främst sett mig själv som förälder till ett barn med funktionsnedsättningar och i den rollen behöver jag inte uppmärksamhet så att säga.
Men det är ju inte bra för kundflödet så här kommer ett litet “rop på hjälp”: Kära tidigare kunder, boka gärna nya tider och rekommendera mig gärna till andra om ni känner er nöjda med mig :).
Ha det jättebra så ses vi (nu verkar helvetestemperaturen gått ner lite med så jag slipper vara så svettig när jag jobbar :) )
Henrik Gallon, 20200825
