09/05/2026
Att mista sitt jobb, att vara sjukskriven och behöva lägga ner sitt älskade företag är att helt tappa sin identitet. Jag har levt med min OCD nästan hela livet och försökt dölja och gömma mina tvångshandlingar för att hantera ångesten. Människor har inte alltid varit snälla när de ifrågasatt mig när jag inte riktigt lyckats dölja. Jag har blivit kallad nollan av en kollega i hemtjänsten då jag kollat spisen många gånger, en tidigare chef har frågat om jag är klen i nerverna när jag varit sjukskriven för utmattningsdepression. När jag hade praktik i min USK-utbildning inom psykiatrin kallade en SSK patienter med OCD för jädra neurotiker...
I detta läget vill man inte berätta eller söka hjälp. Men nu går jag i KBT-behandling och jobbar hårt för att bli fri från tvång.
När jag inte är undersköterskan, medicinska sekreteraren, andliga vägledaren, mediumet, coachen eller healern Karin vem är jag då? Det ska jag finna ut när jag blir frisk igen. Vi är så mycket vårt arbete, när någon frågar vad du gör eller du ska berätta om dig själv är ju arbetet alltid något som nämns.
Jag förstår faktiskt inte hur jag har klarat av att balansera livets alla utmaningar med min OCD, ångest och depressioner och samtidigt arbeta med människor i vård och omsorg, studera och byta jobb. Jag har min egen psykiska ohälsa, 3 barn med ADHD och tidvis har även de haft sina utmaningar som krävt mycket engagemang som förälder. Jag har tre utmattningar bakom mig såklart men har hela tiden arbetat mig tillbaka.
Jag vet att bakom trädtopparna skiner solen. Mitt liv kommer att ta en helt ny riktning framöver och hur det än blir så blir det bra. Mitt liv må ha varit svårt många gånger men det har givit mig en ödmjukhet och empati mot både andra och mig själv. Nu ska jag bli självsnäll, lyssna på kroppen och leva långsammare. Det blir bättre, en dag i taget!
/Karin