04/06/2026
Ensamhet
Att aldrig vara inkluderad, aldrig självklar.
”Det fanns ingen annan att leka med så jag ringde dig till slut”.
Den taggen som för alltid sitter kvar där inne nånstans.
Jag lärde mig att göra saker på egen hand, det har aldrig stoppat mig att jag inte hade vänner.
Jag hade bekantskaper. Jag var inte mobbad, bara exkluderad.
Så fruktansvärt blyg.
Jag har aldrig haft ett stort kompisgäng med återträffar x antal år senare.
Aldrig ett tjejgäng med övernattningar eller fester. Jag var ibland med, när någon kände sig lite snäll.
Sommaren var den absolut ensammaste perioden. Jag cyklade själv till stranden. Hängde på biblioteket. Hittade till träningen. Promenerade. Bakade.
Jag hade brevvänner över hela världen. Mark i Storbritannien som jag skickade inspelade kassettband till på knagglig engelska.
Som vuxen ser jag hur den här ensamheten stärkte mig. Jag har inga problem med att göra saker på egen hand och jag skaffar mig bekantskaper var jag än går.
Nu stundar en sommar och för många barn och ungdomar ett långt sommarlov. För vuxna veckor med semester.
Vad kan du göra för att inkludera?
Kanske hjälpa ditt barn att bjuda in det där barnet som sällan verkar vara med när de andra hittar på saker.
Messa den där ytliga bekantskapen som du egentligen vill lära känna mer.
Bjuda med någon på en promenad.
Fråga om någon vill följa med och bada.
Duka för en person till vid grillkvällen.
Starta en gruppchatt inför sommarens aktiviteter.
Fråga den där kollegan som alltid verkar vara ensam om hen vill ta en fika.
Bjuda med grannen på ett glas vin på altanen.
Fråga om någon vill följa med på en utflykt eller ett träningspass.
Det behöver inte vara stort.
Ibland räcker det att någon känner sig självklar i stället för bortglömd.
För du vet aldrig vem som sitter hemma och hoppas att just den där frågan ska komma. ❤️
