22/04/2026
Fem år alltså.
Det är lite märkligt att skriva.
Inte för att det känns långt, utan mest för att det på något vis känns så rackarns självklart alltihop. Som att det här alltid har funnits, och ändå har det gått bara hela fem år.
Jag minns exakt hur det började. Hur allt var öppet, osäkert, skört och lite lite vansinnigt. Hur jag själv bar så mycket att det nästan inte fick plats i kroppen. Och mitt i röran en plötslig vild passion, en enorm våg av inspiration, total skaparglöd. Och ett väldigt tydligt kall att… sticka folk.
Jag startade företag (hujedamig) och förvandlade världens fulaste garage till något magiskt och varmt.
Och ni liksom bara dök upp.
En efter en.
Som om universum neg och strösslade er vid mina fötter.
Ni kliver rätt in genom dörren och blottar struparna direkt.
Visar mig era mjukaste delar.
Berättar saker ni kanske inte ens sagt högt innan.
Ni lägger er i mina händer, och så stöter och blöter och vänder och vrider och pillar och donar och garvar och gråter vi tillsammans tills skit faller på plats.
Vi sparar minnen på platser där de inte går att tappa bort. Firar saker, överlever saker.
Jag får väva skira, urstarka rustningar åt er, vilket är så absurt fint att jag inte riktigt vet var jag ska göra av mig själv.
Och så det där andra, som jag inte alls var beredd på. Att ni skulle stanna kvar.
Att ni inte bara skulle vara kunder, utan kännas som… mina.
Tack tack tack till alla er som kommer hit. För att ni låter mig dela era världar en stund. För att ni låter mig gnugga av mig och lämna permanenta märken på era kroppar.
För att ni gjort mitt lilla garage så våldsamt och märkvärdigt levande.
Ni visar mig om och om igen att det finns en plats för mig här. Gaia Tatau är inte bara mitt jobb, hon är hela min värld, allt jag är.
Och det är tack vare er. ❤️
