In True Balance Retreat, Levaverkstan

Hem
Sverige
Munka-Ljungby
In True Balance Retreat, Levaverkstan

Online, phone & In True Balance Retreat, Ängelholm, Sweden

Life Guidance, mindset coaching, somatic shamanic healing work, trauma & stress release, mindfulness training, relationship & intimacy coaching, channeling, events, workshops, programs & Retreats.

10/09/2026

Tystnaden började inte med dig.
Men du har friheten att bryta den.

Låt din röst få ta den plats
den en gång lärde sig att lämna.

~Anira

08/09/2026

Dagens påminnelse från mig ❣️🙌❣️

Önskar er alla en riktigt fin dag i hjärtat❣️
Just som ni är.
Där ni är 😘

07/09/2026

12 ÅR SENARE 🪷💗🙏
EN SANNING ÄNNU DJUPARE FÖRANKRAD I LIVET.

Jag skrev den här texten på bilden 2014.

Och när den dök upp som ett minne idag insåg jag hur mycket av mitt liv, min gåva till världen, mitt arbete ~ som fortfarande handlar om just detta.

Att komma tillbaka till det som ÄR HÄR.

Inte för att fixa till eller förändra det.

Inte för att ta sig förbi det.

Utan för att notera det. Märka det.

Låta hjärtat få buga sig för det.

Andas med det.

Känna det.

Stanna kvar tillräckligt länge för att höra det som finns under allt brus, alla försvar och alla föreställningar om hur livet borde vara.

För vägen hem går inte runt det som är.

Utan i det.

Här.

Närvarande.

I förundran, ödmjukhet, kärleksfull närvaro, tacksamhet och nyfikenhet.

Och där finns friheten.

Inte i att livet alltid känns lätt.

Utan i att vi allt mindre behöver lämna oss själva när det inte gör det.

~Anira

WWW.LEVAVERKSTAN.SE

06/09/2026

DU BEHÖVER INTE LÄKA FÄRDIGT INNAN DU BÖRJAR LEVA.

Det finns en fälla i allt vårt fokus på läkande.

En väldigt välmenande sådan.

Att vi börjar tro att livet väntar på andra sidan.

När mitt nervsystem är tryggare.

När jag inte längre blir triggad.

När jag älskar mig själv fullt ut.

När jag har släppt det gamla.

När jag äntligen blivit den jag egentligen är.

Då.

Då kommer jag LEVA.

Men tänk om också detta är en form av överlevnad?

Att ha en framtida version av oss själva som villkor för att få vara med i livet NU.

För det finns något sorgligt i att göra sig själv till ett evigt förbättringsprojekt.

Som om människan du är idag fortfarande inte riktigt är den som får Leva.

Hela mitt vuxna liv har jag arbetat med att hjälpa människor till läkning, transformation och frigörelse.

Och ju längre jag gör det, desto tydligare blir en rörelse:

Läkandet är inte en väg bort från det mänskliga.

Det är en väg djupare in i livet.

Både närmare människan.

Och närmare Essensen.

Den plats i oss som aldrig gick sönder.

Under rädslan.
Under skydden.
Under berättelserna om vilka vi har behövt bli för att klara oss.

Finns fortfarande det som är sant och helt.

Så läkande är inte bara att möta det mänskliga som längtar efter att få finnas.

Det är också att komma närmare det i oss som alltid har varit helt.

Och låta mer av det få leva genom oss.

Här.

I det här livet.

Ta emot en helt vanlig tisdag som om den faktiskt räknades.

För det gör den.

Det här är inte väntrummet till ditt riktiga liv.

Det här är DET.

Något djupt läkande sker när vi slutar säga:

Först måste du bli hel.

Och istället låter hela människan få leva.

Den rädda.
Den trötta.
Den längtande.
Den starka.
Den sköra.
Den fria.
Den som fortfarande inte vet.

Inte när allt är löst.

NU.

För livet väntar inte på den färdiga versionen av dig.

Du är redan HEL.

Du har aldrig varit något annat.

Det är lögnen om att du inte är det som är redo att mötas.

~Anira

05/09/2026

NÄR DU FÅR VARA HELT DU, KAN DET SOM SKYDDAR DIG BÖRJA SLAPPNA AV.

FRIHET.

Att få Vara den du är.

Att få Leva det som är sant i dig.

Följa det som rör sig. Uttrycka det som vill uttryckas. Välja det som känns sant. Säga ja. Säga nej. Ändra dig. Växa. Expandera. Leva.

Och samtidigt:

Att skapa tillräckligt med trygghet för att allt det fria ska få plats.

För friheten behöver utrymme att röra sig.

Ett rum där vi inte hela tiden behöver hålla tillbaka, förminska, anpassa eller korrigera oss själva.

Där kroppen kan slappna av och mer av det vi Är får komma fram.

För ju mer frihet vi släpper in i våra liv, desto mer plats får vår Essens.

Kärleken. Livskraften. Sanningen. The truth of who we are.

Och när det får mer plats kan det som en gång behövde skydda oss börja slappna av.

Våra programmeringar. Försvar. Rädslor. Anpassningar. Överlevnadsstrategier.

De behöver inte besegras. Tryckas undan. Fixas bort.

De kan få bli tryggade i friheten.

Det här är något Peter och jag har varit bra på i vår relation och ständigt växer i.

Att skapa ett tryggt rum för friheten att röra sig i.

Att ge varandra frihet att vara dem vi är.

Inte perfekta. Inte färdiga. Inte alltid lika.
Men oss själva.

Och det här är också en viktig del av mitt arbete med individer, par och grupper.

Två rörelser som får mötas:

Att skruva upp friheten. Öppna för Essensen. Kärleken. Livskraften. Sanningen. Det som redan är du.

Och samtidigt möta:

Vad står i vägen för att du ska kunna leva fri som den du är?

Vad håller tillbaka? Vad skyddar? Vad har lärt sig att det inte är tryggt att vara fullt ut du?

Inte för att göra de delarna fel.

Utan för att möta dem. Lyssna på dem. Förstå dem. Älska dem.

Vi behöver inte först bli av med allt som begränsar oss och sedan börja leva.

Vi kan öppna för mer av det vi ÄR samtidigt som vi möter det som fortfarande står i vägen.

Skruva upp essensen.

Skruva upp friheten.

Och låta det som en gång behövde skydda oss bli hållet i ljuset av sanningen om vilka vi är.

Slappna av.

Och låta livet få mer plats.

~Anira
WWW.LEVAVERKSTAN.SE

**ra

04/09/2026

TILLIT ÄR OCKSÅ ATT KUNNA VILA I: INTE ÄN.

Vi pratar ofta om tillit som modet att gå.

Att följa.
Ta steget.
Säga ja.
Våga tro på det vi ännu inte kan se.

Men tillit är också att inte gå.

Att kunna känna vart livet är på väg utan att behöva ta sig dit.

Att se det som vill födas utan att börja föda fram det innan tiden är inne.

Att veta:

Ja.

Men inte än.

Just nu är det någonting annat.

Just nu är jag här.

I kroppen.
I livet.
I det som faktiskt finns framför mig.

Inte i allt jag skulle kunna skapa.

Inte i allt jag vet att jag vill.

Här.

Jag märker hur mycket tillit det kräver av mig att inte springa mot det jag redan kan se.

Att inte göra min längtan till en uppgift.

Att inte göra min vägledning till en måste-lista.

Att inte försöka prestera fram det som ännu inte är dags att leva.

För det som är mitt försvinner inte för att jag vilar.

Det som vill födas behöver inte jagas ikapp.

Och jag behöver inte ge energi till mer än det jag faktiskt har energi för.

Men det vackra är att jag inte står stilla.

Det här är själva födandet.

För den version av mig som livet håller på att föda fram lever inte genom att springa fortare.

Hon lever med ease and grace.

Med ett nervsystem som inte hela tiden sträcker sig mot nästa sak.

Med förmågan att vara helt och fullt här.

Avslappnad.
Öppen.
Närvarande.

Och jag förstår att jag inte kan skapa mitt nästa kapitel först och sedan bli den människan.

Jag låter det nya födas ur henne.

Ur den kroppen.

Ur det nervsystemet.

Ur den närvaron.

Ur den balansen.

Låta kroppen expandera genom avslappning istället för ansträngning.

Låta mer få rymmas genom att jag gör mindre motstånd.

Så inte än är inte tiden mellan det gamla och det nya.

Det är platsen där det nya föds.

Tiden är inte sen.

Tiden är nu.

Jag tar mig ingenstans.

Jag slappnar av tillräckligt djupt för att vara här.

Jag behöver ingenting.

Jag är här.

Jag finns här för dig på mottagningen och online. Just från den platsen.

Välkommen 🙏❣️🙏

~Anira

WWW.LEVAVERKSTAN.SE

03/09/2026

VÄGLEDNINGEN OM FRAMTIDEN SÄGER: HÄR.

Det finns en väsentlig skillnad mellan att följa sin inre vägledning och att springa efter den.

Nästan varje dag i meditation får jag tydliga bilder av det som ligger framför mig.

Hur platsen här kommer att utvecklas och det nya som vill födas.

Mitt uppdrag.

Nästa version av mig.

Världen.

Eller något annat som är i vibrationsfältet.

Någonting som ännu inte tagit fysisk form.

Men vägledningen visar det egentligen inte som en bild av framtiden.

Den visar det som en tydlig bild i nuet. Eller hur?

Den visar det som:

HÄR.

Jag ser att det finns en djupare vägledning i just det.

För när jag sedan frågar:

Hur tar jag mig dit?

är svaret fortfarande:

HÄR.

Var HÄR.

I kroppen.

I andetaget.

I livet som faktiskt pågår.

För någonstans mellan visionen och förverkligandet är det så lätt att ett gammalt överlevnadssystem tar över.

FORT.

Nu måste jag göra.

Skapa.

Förverkliga.

Som om jag måste springa för att hinna fram till det jag redan vet kommer.

Och då försöker vi pressa det osynliga in i fysisk form.

Men skapandet fungerar precis tvärtom.

Vi kan inte springa oss fram till ease.

Vi kan inte prestera oss fram till grace.

Och vi kan inte bygga det liv vi ser framför oss genom att överge människan som ska leva i det.

Vägen är inte att springa mot framtiden.

Utan att bli ännu mer närvarande i den.

HÄR.

Lyssna.

Följa.

Och låta nästa steg födas i handling ur samma stillhet som visionen kom ifrån.

För framtiden skapas inte där framme.

Den skapas här.

~Anira

**ra

01/09/2026

MITT UPPDRAG LEVER MIG.

Jag har levt större delen av mitt vuxna liv i vägledningen att lyssna och följa.

En inre röst och rörelse.

En riktning.

Ett kall.

Någonting större än mina egna idéer och planer.

Jag har bugat mig för det.

För Spirit.

För mitt uppdrag här.

Och följt.

Det har tagit mig till människor, platser och uppdrag jag aldrig hade kunnat planera.

Till arbetet jag gör.

Texterna jag skriver.

Rummen jag skapar.

Och nya bilder fortsätter att födas ur mitt inre varje dag.

Av det som ännu inte finns, men som redan vill ta form genom mig.

Samtidigt förstår jag mer och mer mitt uppdrag på ett större och djupare sätt.

Mitt uppdrag är inte bara det jag ger till andra.

Det är inte bara när jag arbetar, skapar eller håller rum.

Mitt uppdrag lever mig också när jag bara lever.

När jag går omkring här på gården i mina gummistövlar.

Bär ved.

Tar hand om marken.

Går med hunden.

Finns till för min förälder som behöver mig mycket just nu.

Skriver när orden kommer.

Vilar när jag behöver vila.

Det är inte tiden mellan det viktiga.

Det är inte en paus från mitt uppdrag.

Det är livet.

Och mitt uppdrag kan inte vara skilt från livet självt.

Jag har många gånger sagt att jag är här för att leva mitt uppdrag.

Men sanningen är nog snarare:

Mitt uppdrag lever mig.

I det stora.

I det lilla.

I det heliga.

I det alldeles vanliga.

Jag behöver inte hinna fram till det.

Jag är redan mitt i det.

Att vara här är att leva det.

~Anira

**ra

30/08/2026

DU ÄR KANSKE INTE TRÖTT FÖR ATT DU GÖR FÖR MYCKET.

Du kanske är trött för att för lite av det du gör får dig att känna dig levande.

För att så mycket energi går åt till det som måste.
Det som borde.
Det som förväntas.
Det som behöver fungera.

Till att hålla ihop.
Ta ansvar.
Anpassa.
Prestera.
Få livet att gå runt.

Och alldeles för lite till det som faktiskt tänder något i dig.

Det som får kroppen att öppna sig.

Ögonen att klarna.

Andningen att bli djupare.

Livskraften att börja röra sig igen.

Vi pratar ofta om trötthet som om lösningen alltid vore mindre.

Mindre arbete.
Mindre ansvar.
Mindre att göra.

Och ibland är det precis vad vi behöver.

Vila.
Stillhet.
Återhämtning.
Att ingenting krävs av oss.

Men det finns också en annan sorts trötthet.

Den som kommer av att vi varit borta från oss själva för länge.

Från lusten.
Kreativiteten.
Nyfikenheten.
Njutningen.
Meningen.

Från det som får något inom oss att säga:

Jaaa.! Här är jag!!

Och den tröttheten går inte alltid att sova bort.

Ibland behöver vi vila.

Och ibland behöver vi vakna.

Inte genom att pressa fram ännu mer.

Utan genom att långsamt börja ge plats åt det som gör oss levande igen.

Det behöver inte vara stort.

En sång.
En promenad.
En människa.
En idé.
Dans.
Skapande.
Tystnad.
Naturen.
Något du längtat efter men skjutit åt sidan.

Det där lilla som får något inom dig att börja glöda.

För kanske är frågan inte bara:

Vad behöver jag göra mindre av?

Utan också:
Vad behöver få mer plats i mitt liv för att jag ska känna att jag faktiskt lever?

~Anira

WWW.LEVAVERKSTAN.SE

29/08/2026

STILLA DIG.
STÅ STADIGT.
SEN GÅ.

Ibland när livet skakar börjar vi springa.

Vi söker svar.
Försöker förstå.
Fattar beslut.
Gör mer.
Planerar nästa steg.

Som om rörelse framåt skulle kunna ge oss tillbaka marken under fötterna.

Men det brukar faktiskt vara tvärtom.

Vi behöver helt enkelt sluta gå en stund.

Inte för att ge upp.

Utan för att komma tillbaka.

Till kroppen.
Till marken.
Till nuet.
Till den där stilla platsen inom oss där vi faktiskt kan höra vad som är sant.

För när mycket omkring oss förändras kan också vår inre kompass kännas svårare att höra.

Och då är det lätt att tro att vi har tappat kontakten.

Med oss själva.
Med vår väg.
Med livet.
Med det som vägleder oss.

Men den har inte försvunnit.

Det har bara blivit för mycket ljud omkring den.

Det finns tider för expansion.

För att skapa.
Synas.
Ta steg.
Öppna nya dörrar.

Och det finns tider för att släcka strålkastarljuset.

Gå hem.

Ta hand om det lilla.

Vattna det som behöver vatten.

Låta det som kostar mer än det ger få falla bort.

Inte för alltid.

Bara för att det inte är dess tid nu.

Vi behöver inte bära framtiden idag.

Vi behöver inte veta nästa steg innan marken under det här steget känns igen.

Och vi skapar inte flöde genom ansträngning.

Oftast kommer flödet tillbaka när vi slutar springa efter det.

När vi stillar oss tillräckligt länge för att återigen kunna känna:

Här är jag.

Här är marken.

Här är livet.

Och härifrån kan nästa steg få visa sig.

Stilla dig.
Stå stadigt.
Sen gå.

Inte före.

~Anira

Adress

Gånarpsvägen 424
Munka-Ljungby
26692

Telefon

+46768245810

Webbplats

http://www.intruebalance.com/

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när In True Balance Retreat, Levaverkstan postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.