02/06/2026
DET HÄR ÄR EN SIDA AV LÄKNING SOM FÅ PRATAR OM
Många tror att läkning handlar om att bli lugnare, mjukare och mer harmonisk, men det som ofta händer före det är ofta något helt annat. Du drabbas av "urilskan" och har du inte gjort det än, då har du kanske inte dykt djupt nog? Ett nervsystem som länge levt i anpassning lär sig att ignorera signaler, det lär sig att stå ut, att vara duktig, att inte vara till besvär och att acceptera sådant som egentligen inte känns tryggt. När regleringen börjar återvända händer något intressant: du börjar känna igen dina egna signaler igen. Plötsligt märker du: Det där kändes faktiskt inte okej, det där var inte respektfullt och det där kostade mig mer än jag trodde. Det är inte en urilska som skapas, det är känseln som återvänder.
Ur nervsystemets perspektiv är allt information. Ilskan berättar att en gräns har passerats, att något behöver förändras och att kroppen inte längre vill betala priset för ständig anpassning. Många människor är vana vid skuld, vid sorg och att lägga ansvaret på sig själva, men ilska känns annorlunda. Den innehåller energi, den ifrågasätter gamla roller och den utmanar mönster som har hållit oss fast i åratal. Därför försöker många människor också hoppa över den fasen, men känslor som inte får kännas försvinner sällan, de väntar.
Läkning handlar inte om att bli arg på världen och det handlar inte om att tvinga fram positivitet, det handlar om att återknyta kontakten med sanningen i den egna kroppen. Att sluta kalla självövergivande för omtanke, att sluta kalla tystnad för fred och att sluta kalla anpassning för trygghet. Målet med inre läkning är inte ilska utan autenticitet. Och när nervsystemet återfår sin förmåga att känna, reagera och skydda det som är viktigt kommer ilskan ibland först som ett tecken på att du äntligen börjar lyssna på dig själv 💚
Har du upplevt urilskan?