27/04/2026
It’s been a journey!
För ett och ett halvt år sedan efter en intensiv vecka med skogsarbete där jag dragit ut stockar ur skogen så domnade mina händer när jag körde till Stockholm. Min gissning var att det nog var karpaltunnelsyndrom då jag hört att det är vanligt vid intensivt arbete med vibrerande maskiner som tex motorsåg. Domningarna fortsatte och blev till intensiv smärta så efter läkarbesök, magnetröntgen, ENG och EMG konstaterades diskbråck i nacken.
Jag fick panik då att jobba i skogen var uteslutet närmsta halvåret med osäker framtidsutsikt och efter en snabb googling hittade jag en finsnickeri utbildning på St:Eriks gymnasium som jag sökte och kom in. Jag har funderat på det tidigare men aldrig snickrat något från grunden i hela mitt liv, men det visade sig passa mig som handen i handsken! Trots att mycket annat pågått omkring mig så har det varit roligt, givande och så utvecklande även om jag bitvis famlat lite efter luft då tiden och kraften inte riktigt räckt till för allt.
Så för några veckor sedan, samtidigt som det var dags att gå ut på praktik kom smärtorna och domningarna tillbaka efter månader av för mycket att göra och för lite återhämtning. Jag tänkte i början att jag skulle kunna häva det men istället blev det värre än någonsin förr, ni som levt eller lever med nervsmärta vet vad jag menar, man vill liksom fly sin egna kropp. Just nu är jag sjukskriven sen väntar ny magnetröntgen och förhoppningsvis ett besked om att det går att operera för så här kan man ju inte leva? Det återstår att se.
Trots allt så har jag snart gått klart ett första basår som finsnickare! Jag är väldigt stolt och lite förvånad att jag klarat det men jag är så tacksam för så fin skola, lärare och klasskamrater som gjort det möjligt. Nu väntar snart sista fyra veckorna och jag kommer ta en extremt välbehövlig vila efter det, sen får livet i vanlig ordning visa vägen.
