18/08/2026
När små tecken efter en förlossning visar att något inte står rätt till!
Fia och hennes valpar genomgick en långdragen förlossning i fredags. Värkarbetet startade vid 02, men den första valpen var inte ute förrän vid 04. Den var tyvärr död, men strax därpå kom de sista två valparna på rad och förlossningen var avslutad på lördag morgon.
Allt verkade till en början förlöpa normalt, men glada är vi att Fias matte är mycket uppmärksam. Hon hade vägt valparna vid födseln och kunde därför följa deras viktutveckling. Det första dygnet kan en valp tappa lite i vikt, men efter det vill vi att vikten vänder uppåt.
Fia tempades också regelbundet och gick från 38,5 till 38,9 och sedan till 39,4 när det andra dygnet efter förlossningen hade börjat. Båda valparna hade minskat i vikt och den ena verkade ha svårt att hitta bröstvårtan. Fia åt och drack – men det var ändå något som inte stämde helt.
Fias matte kontaktade mig under söndagen och vi beslutade oss för att undersöka henne.
Alla moderkakor bedömdes ha kommit ut, vi visste att alla valpar var ute och Fia hade inget betydande eller illaluktande avslag. Vi ultraljudade även livmodern. Den var förstorad, vilket är normalt så här kort tid efter en förlossning. Vid ultraljudet bedömer vi bland annat livmoderns storlek och hur den har börjat dra ihop sig, livmoderväggen och vad som finns kvar i livmodern. Efter en förlossning är det normalt att kunna se bland annat blod, koagel och rester från dräktigheten. Mer uttalat eller avvikande vätskelikt innehåll kan däremot, tillsammans med övriga kliniska fynd, öka misstanken om att något inte står rätt till.
Sammantaget gjorde fynden att livmoderinflammation inte stod högst på vår lista över misstankar. Metrit är dock en viktig komplikation att ha i åtanke efter en förlossning, särskilt efter en utdragen förlossning och om tiken blir sjuk, får feber eller ett onormalt avslag.
Fias juver var däremot väldigt svullna och matte misstänkte mjölkstockning.
Det visade sig att ett litet område närmast vårtan på två av Fias juverdelar hade börjat bli missfärgat – blått/lila – och det var svårt att få ut mjölk från dessa juverdelar. Samtidigt hade hon svårt att släppa ner mjölken till de diande valparna när hon hade så ont av den begynnande mastiten, alltså juverinflammationen. Temperaturen hade dessutom stigit ytterligare till 39,8 °C vid ankomsten till mig.
Fia fick dropp. Den trötta och förvirrade valpen fick också vätskeersättning och sockerlösning och började strax piggna till och dia igen.
Vi kontrollerade kalcium och blodvärden och dessa, tillsammans med den kliniska bilden, stärkte misstanken om en pågående infektion/inflammation. Hon fick antibiotika och oxytocin för att hjälpa till med mjölknedsläppet samt smärtlindring (Metacam och därefter carprofen hemma). Matte fick sedan jobba dygnet runt resten av helgen med att försiktigt mjölka ur de drabbade juverdelarna.
Idag kom Fia på återbesök – och hon lät mig både sticka och fotografera henne helt utan mattes hjälp. Jag tror faktiskt att hon förstod att vi hjälpte henne vid helgens akutbesök, för nu verkade hon ta min hantering med ro. ❤️
Hade matte inte varit så uppmärksam på de ganska svaga symtomen och kontaktat veterinär direkt hade det kunnat gå riktigt illa för både Fia och valparna. När en kraftig juverinflammation väl har fått fäste kan förloppet gå snabbt. Vävnaden i delar av juvret kan skadas och i allvarliga fall dö, med stora sår som följd. Infektionen kan också påverka tiken allvarligt och göra att hon behöver läggas in. Om valparna inte längre kan dia tillräckligt kan de dessutom behöva stödmatas eller flaskmatas.
Vid dagens återbesök kunde vi konstatera att CRP – ett inflammationsvärde – hade börjat sjunka. Nu tror vi att det kommer att gå bra med både Fia och hennes två valpar. ❤️
Här kommer lite snabba fakta om tik och valpar efter förlossning:
Tikens temperatur
En mindre temperaturstegring kan förekomma efter förlossningen, men temperaturen ska alltid bedömas tillsammans med hur tiken mår i övrigt. En stigande temperaturtrend, framför allt tillsammans med slöhet, smärta, förändrade juver, dålig aptit eller onormalt avslag, är en anledning att reagera. Vid temperatur omkring eller över 40 °C bör veterinär kontaktas.
Juvren förändras när mjölkproduktionen kommer igång
Det är normalt att juvren blir större och fyllda med mjölk. Däremot ska man vara uppmärksam på juverdelar som blir tydligt hårda, mycket ömma, varma eller missfärgade, eller om mjölken förändrar utseende. Det är vanligare med mjölkstockning för en tik med få valpar, då ökar i sin tur risken för juverinflammation.
Valparnas vikt är ett fantastiskt hjälpmedel
En mindre viktnedgång kan förekomma under det första dygnet, men därefter ska valparna börja gå upp i vikt. Väg gärna valparna regelbundet och skriv upp vikterna – en avvikande viktkurva kan vara ett av de första tecknen på att något inte står rätt till.
En slö valp ska tas på allvar
Om en eller flera valpar blir slöa, inte vill eller orkar dia, har svag sugreflex eller på annat sätt inte beter sig som de andra valparna är det dags att reagera. Uttorkning hos nyfödda valpar kan vara svår att bedöma hemma – det klassiska testet där man lyfter huden och ser hur snabbt den går tillbaka är inte lika tillförlitligt hos neonatala valpar som hos vuxna hundar. Viktutvecklingen är därför ett mycket viktigt hjälpmedel.
En valp som blir svag eller inte diar normalt bör bedömas av veterinär. Ge inte bara mjölkersättning och utgå från att problemet är för lite mjölk – det finns nästan alltid en anledning till att valpen inte diar eller utvecklas som förväntat, och den orsaken behöver man försöka hitta.
Titta på hela bilden
Temperaturen är bara en pusselbit. Följ tikens allmäntillstånd, aptit och törst, känn på juvren, håll koll på avslagets utseende och lukt – och väg valparna.
I Fias fall var förändringarna var för sig ganska små: temperaturen steg, valparna gick inte upp som de skulle och en av dem började bli svag. Men tillsammans berättade de att någonting inte stod rätt till.
Och tack vare en mycket uppmärksam matte upptäcktes det i tid. ❤️🐾