18/06/2026
Jag ÄR!
Nu mina kära älskade kunder och följare. Det är dags för mig att knyta ihop säcken för den här offentliga delen av min resa.
Det har varit oerhört skönt att vara transparent kring vissa faser i den här fysiskt och emotionellt omtumlande resa som pågått längre än det jag berättat om här.
Jag har uteslutit flera detaljer av respekt för både mig själv och mina nära och kära. Sådant som kanske kan komma på tal i det personliga mötet framåt istället.
Med facit i hand var det varken nedsatt lungkapacitet pga övervikt, postcovid eller förkylningsastma. Det var varken inhalator, viktminskningsmedicin eller magsäcksoperation som just jag behövde.
Jag behövde få bort en stor tumör och "en hel del annat" och en efterföljande cellgiftsbehandlingar för att bli kvitt min äggstockscancer. Min långvariga och sega hosta försvann samma dag som operationen.
Jag gjorde en ritual idag för att på något sätt kunna avsluta min bearbetning kring omfånget och vikten på tumören och allt överflödigt som bildats i en kropp som var i fullständig hormonell obalans (pga TUMÖREN, inte pga MIG).
Jag tog en platspåse och hällde upp samma volym vatten som tumören innehöll. Jag kände på den. Lyfte på den. Studerade den noggrant. Sedan hällde jag stegvis ner innehållet i min stora gröna fina vattenkanna.
Därefter fyllde jag på med resterande volym som släppt ifrån kroppen efter operationen. Det blev en till brädden fylld vattenkanna OCH drygt hälften i den lilla vattenkannan.
Som avslutning tände jag ett ritualljus för att "rena" mig och mitt hem och få in nya friska energier (det kan tolkas som "flummigt" New age men var SÅ viktigt för mig). Samtidigt lyssnade jag på Lalehs JAG ÄR!!! Så mäktigt!
Nu ska det innehållet få bli näring till mina blommor i sommar istället. Jag omvandlar sjuka celler och annat "bös" som kommit fel och gör det till något mer ofarligt. Det hjälper min kropp och själ att förstå att det dåliga är borta och att jag nu får fortsätta läka och bygga upp mig igen.
När jag äntligen hade landat i en stabilare självbild och med en känsla av att det går att vara både SUND och RUND, så höll jag än en gång på att tappa fotfästet då vården så totalt enkelspårigt inriktar sig på ens BMI.
Jag stod på mig, stod emot och vågade ifrågasätta. Jag lyssnade på min kropp och min intuition. Det är jag mig evigt tacksam för! Hemska tanke på hur utgången hade kunnat bli annars.
Nu väntar en sommar med fortsatta cellgiftsbehandlingar, provtagningar och röntgen. Men vi ska också hinna med att ha semester maken och jag. En väldigt behövlig sådan. En vecka på Österlen, båtturer när vädret tillåter och sköna, lata, goa stunder på hemmaplan!
På återseende i augusti kära ni!
Tack för stöd, respons och uppmuntran!
Önskar er alla en sund, fin, kärleksfull och självsnäll sommar!!!
(Styrkekramar undanbedes fortfarande vänligt men bestämt)
kram Lena🩷
