24/10/2024
Har du svårt att identifiera vad du känner? ❤️
Och vad dessa känslor signalerar för behov som behöver uppmärksamhet?
Det kan bero på att det inte fanns någon vuxen där när du var liten som kunde vara intresserad och uppmärksam på vad som hände inom dig på ett djupare plan.
Det kan ha funnits många skäl till varför dina vårdnasgivare inte kunde ge dig det du behövde för att tryggt kunna känna dina känslor, dina kroppsliga förnimmelser, och uttrycka de behov som dessa signalerade.
Som vuxna kan vi börja förstå varför.
Men när vi var små hade vi inte förmågan att hantera den komplexitet som krävs för att förstå de utmaningar våra föräldrar kämpade med, oavsett om det var emotionella, ekonomiska eller relationella svårigheter.
Ett barns världsbild är mindre och relaterar direkt till den närmaste omgivningen och tillbaka till sig själv.
Ett litet barn kan därför inte se sig själv som en god människa i en "dålig" miljö.
I stället internaliserar barnet konflikten som uppstår när deras behov inte möts.
Barnet delar upp sig själv inombords som det "goda barnet" och det "dåliga barnet".
Vi avskärmar oss från autentiska och viktiga delar av oss själva.
🍂För att klara av att navigera den förvirring, ilska och sorg som kommer med de omötta behov som man bär runt på.
🍂För att skydda relationen till de människor vi är beroende av för vår överlevnad.
🍂För att försöka hitta sätt att leva med den smärtan som uppstår av att inte känna sig älskad, förstådd och prioriterad av dem vi är beroende av.
🍂För att ta hand om andras behov
Som vuxna kan vi förstå dessa mekanismer, men för att läka på djupet behöver vi närma oss de yngre delarna av vårt medvetande – de som upplevde detta – med nyfikenhet, sårbarhet och mod.
Den emotionella programmeringen lever kvar i våra vuxna kroppar, i hur vi navigerar relationer och påverkar hur vi relaterar till våra känslor och behov.
💔 Vilket betyder att smärtan finns kvar, hjärtesorgen som du behövde avskärma dig själv ifrån då, finns kvar idag.
Gömd under l***r av strategier, erfarenheter, skydd och idéer.
När vi närmar oss smärtan igen kan vi uppleva varningssignaler i form av obehagliga känslor, rädsla, eller oro som säger att vi närmar oss något farligt.
Dessa signaler kommer från dåtiden, när det faktiskt kunde innebära livsfara att inte skydda de relationer vi var beroende av.
Idag är det allt som oftast inte livsfarligt, men det känns fortfarande så på insidan.
Förståelse är första steget, nästa är att sårbart närma sig det som skrämmer oss.
Här är det viktigt att göra det med lämpligt stöd, det form av stöd som du hade behövt när du formade dessa överlevnadsstrategier.
🍂TIllsammans med någon som har kapacitet att tolerera din ilska, smärta och sorg, utan att försöka fixa, dämpa eller förminska din upplevelse.
🍂Med någon som kan stötta dig så att du själv kan börja omorganisera din inre relationella kompass.
🍂Någon som med en icke dömande intention speglar tillbaka hur du rör dig i världen så att du får möjligheten att se dig själv genom
ett annat perspektiv.
Vi kan inte läka sår som uppstått i relationer på egen hand.
Vi kommer bara åt dessa delar av vårt medvetande när vi är i relation till andra.
❤️ Och här finns den fantastiska möjligheten att “omprogrammera” oss själva, med nya upplevelser av att bli bemötta på ett sätt där vi känner oss sedda, förstådda och accepterade.
❤️Vi kan byta ut gamla upplevelser som stödjer utdaterade överlevnadsmönster med nya upplevelser som skapar nya mer livsbejakande sätt att vara i världen.
Där det över tid, genom att lära oss lyssna och förstå vad våra känslor vill berätta för oss, byggs mer resiliens och fler val blir tillgängliga för oss.
Vi kan lära om, hur vi relaterar oss själva och våra inre processer.
Det är inte för sent att påbörja resan, så länge du andas finns det hopp.
🙏☀🌳🍂❤️
