30/09/2020
”Hur känns det.... just nu?”
Frågan upplevs kanske ganska harmlös och ”ofarlig” så länge det antingen känns bra eller....så länge man låter bli att känna efter på riktigt.
Inom yogan ställs frågan ofta för att man ska bli medveten om svaret....och om det är sant eller inte.
För svaret fluktuerar.... över tid, dagar, årstider. Det påverkas av omgivningar, platser, människor, händelser.
Svaret varierar också beroende på egna beteenden, mönster och tankar som pågår för stunden.
Ibland kan frågan, som så mycket annat, bli som en vana man tillslut inte reflekterar över.
Jag svarar då lika vanemässigt att ”Det är väl bra.” ”Jag ska inte klaga.” ”Det finns de som har det värre.”
Tanken är sann, men det är inte svaret på frågan.
Det är dessutom ett fånigt sätt att förminska sig själv på och/eller en sorts flykt från att just k ä n n a efter.
👂
Men på HoliYogan igår HÖRDE jag frågan! Min kropp och mitt sinne HÖRDE frågan och den träffade mig rakt i hjärtat!
”Nej, det känns inte bra just nu!” ”Min kropp känns inte bra.” ”Mina tankar är inte så härliga....”
🧠
Det som då är skönt är att jag i yogan, och med hjälp av yogan, kan låta det vara så....K ä n n e r min sorg, låter tårar rinna och känner samtidigt att det är okej att inte vara okej!
Det är okej att känna så här just nu och jag känner mig trygg med att det kommer passera.
Jag kan inte göra på nått annat sätt i den här stunden.
Det är så jag hanterar det jobbiga bäst...andas och bekräftar mig själv och det jag känner.
Sorgen över förlusten av ett normalt liv vore outhärdlig både för mig och min familj utan HoliYogan🙏🏻❤️🙏🏻
Det ÄR med hjälp av alla dessa HY-redskap jag ändå känner lycka, ofta är ganska glad, ser och känner uppskattning för det jag har❤️
🙏🏻
Bilden visar en stund i meditation där man visualiserat att händerna växelandas med hjärtat. Berättar mer om denna en annan gång😘
-
-
