30/05/2026
Jag känner mig så lyckligt lottad och tacksam som bor i en stad med så många fina grönområden. Ett av mina favoriter är Solberget, gamla vattentornsbacken. I decennier stod där ett vattentorn som försåg staddes invånare med vatten. Nu står där ett högt flerfamiljshus mitt i den gröna oasen. Men det hindrar inte att man faktiskt kan promenera och njuta av naturen i området. Där finns också en frisbeegolfbana som jag spelat på några gånger.
Min första upplevelse av området var när vi flyttade in i ett hus i närheten 1976 tror jag det var och jag fick byta skola till Ringsbergskolan. Varje morgon besteg jag Solberget för att komma till skolan som låg på andra sidan berget. Långt senare lärde jag mig att solberget var en gammal vulkan! Det var ju spännande att klättra bland träd och stenblock på väg till skolan men wow vilken kittlande kunskap för fantasin att varje dag bestiga en vulkan för att komma till skolan!
Detta förklara varför det är så många fantastiska trädgårdar på området som heter Gamla Hov. Den vulkaniska jorden ger bra näring till trädgårdarna än idag och förr fanns det flera handelsträdgårdar i området och en stor potatisåker. Nu är det ett grön och fint område att strosa i under vår och sommar och vackert även på hösten och vintern, men då inte lika grönt så klart. Det är fint att kunna ta ett skogsbad mitt inne i stan.
Idag tog mig min promenad just genom detta område och jag fick njuta av grönskan, fågelsången och stillheten som är även i denna lilla oas mitt i staden. Min promenad ledde mig vidare genom Gamla Hov och lag landade på Skogslyckans kyrkogård en stund. Där är det också väldigt grön och fridfullt. Mycket blommor och blommande rhododendronbuskar lite här och där. Jag satte mig på en bänk och bara lät mig själv vara i stillheten en stund. Tårar steg upp i ögonen och en stilla gråt lät sig rinna ut ur min kropp. En skön, renande och helande gråt. När gråten lagt sig såg jag liljekonvaljerna som blommade precis framför mig, så vackert. Det var länge sedan jag såg liljekonvaljer i blom växande på marken. Intill växte en liten skör stjälk av förgätmigej, så liten och ljusblå och vacker den också. Jag blev kvar på bänken en stund till och betraktade dessa små blommor.
När jag så bestämde mig för att gå hemåt viskade rhododendronbuskarna utmed vägen efter uppmärksamhet och jag förundrades över att just nu i denna stund fanns det så många av blommornas faser på en och samma buske. Allt från det gröna som knappt kan kallas knopp till fullt utslagna klasar av violetta blommor. Så fantastisk vackert.
Bara att komma ut och röra på kroppen, få luft i lungorna och cirkulation i kroppen är så välgörande på alla plan, fysiskt, psykiskt, emotionellt, andligt och energimässigt. Att dessutom få möjlighet till dessa gröna och stilla oaser ger en extra skön dimension till promenaden. Det är inte varje dag jag går till ett skönt grönområde på min promenad men som väl är ligger de ofta på vägen dit jag ska så det blir liksom automatiskt möjligt för lite ”skogsbad” varje vecka. Där emot går jag alltid på en promenad, varje dag, just för att det är så välgörande och hjälper kroppen med alla processer som sker hela tiden. Ett sätt som jag tar hand om mitt välmående.
Hur tar du hand om dig idag?
