12/10/2026
Här kommer en liten reflektion från mig igen, denna gång kring hur vi med spirituell livsåskådning kan bemötas, av nära och kära och andra i omgivningen.
Själv är jag tacksam över att ha människor runt mig som jag kan dela tankar och upplevelser med.
Jag känner mig trygg i min syn på livet och vågar vara öppen med det. Även när vi inte tycker lika känner jag mig respekterad. Många delar min livsåskådning och jag vet att flera har inspirerats av mina erfarenheter vilket känns väldigt fint💜
Samtidigt hör jag en del berätta om motsatsen - att inte bli lyssnade på, att få sina upplevelser bortförklarade eller till och med förlöjligas av andra som vill hitta logiska förklaringar.
Naturligtvis behöver vi inte tro på samma saker men att vara skeptisk är en sak och att förminska andras upplevelser och det som känns meningsfullt en annan.
Min andliga resa har gjort mig tryggare och starkare i mig själv, jag står lättare upp för det som är viktigt för mig och känner mer kärlek och tacksamhet i och till livet och andra människor. Idag är andligheten en naturlig del av både mitt liv och mitt arbete.
Jag önskar att fler kunde känna sig fria att prata om sin livsåskådning utan att behöva försvara sig eller smyga med det för sina nära.
Jag upplever dock att i takt med de stora frekvenshöjningarna och uppstigningen nu blir många människor mer öppna och fler börjar få nya perspektiv, vilket kanske gör att man utvecklar större förståelse för varandra.
Vi behöver inte tycka lika för att mötas med nyfikenhet, respekt och öppenhet, oberoende av vad det handlar om.
För mig handlar det om att få vara sig själv utan att behöva försvara och förklara sig❣️
Det var kvällens reflektion från mig💜
Önskar er en fin kväll💜
Kram Ulrika 🪷
