https://www.facebook.com/111464671954099/

Embrace life

Hem
Sverige
Vetlanda
Embrace life

Embrace Life är ett tryggt rum för dig som lever med sorg. Du är inte ensam 🤍 Embrace life står för vikten av att omfamna livet medan vi fortfarande kan.

Här delar jag egna erfarenheter, reflektioner och guidning kring sorg, saknad, kärlek och livskraft – med fokus på kropp, själ och närvaro. Av egen erfarenhet så vet jag att det går att vända smärta till kärlek, och att vi genom bearbetning av det som gör ont kan känna meningsfullhet och glädje igen. De första bokstäverna i Embrace är också initialerna i min sons namn. Min son Erik som inte finns

mer. Erik dog tillsammans med två vänner i en fruktansvärd bilolycka i september 2021. Jag har även förlorat min man, barnens pappa, i en flygolycka 2010. Bottenlös sorg för med sig så många olika känslor som smärta, ilska, bedövning, hopplöshet, grym saknad, humörsvängningar, koncentrationssvårigheter mm, och det kan många gånger kännas otroligt ensamt, precis som om ingen förstår en. Sorgen försvinner aldrig, men vi kan lära oss att leva jämsides med den. Min ovanliga fördel är att jag inte är utbildad terapeut eller psykolog, utan har många års erfarenhet av djup sorg, och är även certifierad handledare via David Kesslers "Grief Educator Certification" och även genom Svenska Institutet för Sorg. Jag brinner även för personlig och själslig utveckling. Vi har oändlig potential inom oss, vi måste bara våga öppna upp och lära känna oss själva på ett djupare plan. En av mina förebilder här är Bob Proctor som lämnade efter sig 60 års studier på hur vi människor fungerar och hur vi kan bli vårt bästa jag. Utveckling ligger mig varmt om hjärtat och jag tänker aldrig sluta tro på att allt är möjligt. Oavsett vad vi ställs inför så har vi ett val. För mig har alternativet att ge upp aldrig fått bita tag i mig. Jag vill hjälpa dig att få tillbaka tron, tilliten och kärleken till livet igen, och hjälpa till att coacha dig vidare mot dina mål där framme. Jag utbildar mig just nu till livscoach hos Camilla Lebert Hirvi, håll utkik så kommer så småningom prisvärda coachingpaket att erbjudas. Om du behöver hjälp i sorgen och vill boka samtal hos mig så når du mig på
[email protected] eller 0705-340023

Varma hälsningar
Veronica

20/08/2026

Idag har mina tankar farit runt kors och tvärs i huvudet.
Det är min födelsedag, och jag fyller 51 år. ❤️

Jag får ibland höra att jag är så bra på att fira saker och ting, och idag har jag funderat en del över det.
För sanningen är att högtidsdagar ofta gör mig både låg och gråtmild. Det känns alltid som att något fattas, lite som att tomheten blir extra påtaglig.

Människor jag önskar fanns här saknas ännu mer just de dagarna, och själv känner jag mig inte alls särskilt bra på att fira.

Men så kom jag på att det är nog inte högtidsdagarna som jag är bra på att fira.
Det är nog vardagen. 🌿

Jag har nog blivit bättre på att fira de små sakerna i livet. En ledig dag, en promenad i skogen, ett fint samtal, ett skratt, en kopp kaffe i solen, eller ett litet steg framåt i mitt eget mående.

Jag njuter mer av det enkla idag än jag gjorde förr och jag är mer närvarande i stunden.
Kanske är det just det andra ser. Att jag har blivit bättre på att fira livet och inte de stora dagarna. 🫶

Det märkliga är att sorgen, mitt i all sin smärta, också har lärt mig att uppskatta livet på ett sätt jag aldrig gjorde tidigare.
När man vet hur skört livet är blir en helt vanlig tisdag plötsligt värdefull, en solnedgång känns större, och ett telefonsamtal betyder mer. Ett skratt blir något som värmer hjärtat extra mycket.

Högtidsdagarna kommer nog alltid att bära med sig en känsla av saknad, och det får vara så.
Glädje och sorg är inte varandras motsatser, de kan finnas sida vid sida.
Jag kan sakna det som var, samtidigt som jag är djupt tacksam för det som är.

Däremellan... där finns livet.
Och det är nog det jag har blivit bättre på att fira.

Så idag firar jag livet, med halva hjärtat här på jorden och halva hos mina änglar. ❤️

Jag är nyfiken... känner du igen dig?

10/07/2026

Idag är det 16 år sedan en helt vanlig dag förvandlades till ett mörker.

Barnens pappa var på affärsresa tillsammans med två kollegor när flygplanet störtade strax före landning i Tulsa, USA. Ingen av dem överlevde.

Vi hade bara bott i Tulsa i ett halvår. Plötsligt stod jag där, ensam med barnen som precis hade förlorat sin pappa.

Två veckor senare flög vi hem över Atlanten. Mats var med oss – i en urna, i en enkel tygpåse.

Ibland känns det fortfarande overkligt att det faktiskt hände. Att det här blev en del av vår historia.

Och om någon hade sagt till mig då att jag elva år senare också skulle förlora min yngste son, Erik, hade jag aldrig trott att ett hjärta kunde bära så mycket sorg.

Sorg ser olika ut för oss alla. Den följer ingen tidslinje och den har inga regler.

Men jag tror inte att sorgen någonsin försvinner när vi förlorar någon vi älskar. Den blir på något sätt en del av oss. Men med tiden växer vi. Sakta bygger vi ett liv runt omkring sorgen, och den ändrar form. Den tar inte lika stor plats längre, även om den alltid finns där.

Jag har förändrats på djupet av allt jag varit med om.
Men idag kan jag känna ett annat lugn i mig. Sorgen definierar inte längre mitt liv på samma sätt. Den går bredvid mig, som en trogen följeslagare, men det är jag som för det mesta håller i taktpinnen. ❤️

Minnena av dem kan ibland vara riktigt smärtsamma, men ofta får de mig också att le, minnas och känna tacksamhet över att just de fick vara en del av mitt liv.

Så länge jag lever kommer jag att prata om dem, berätta om dem och föra deras minne vidare. 🫶🏼

Två fantastiskt fina människor som inte fick chansen att bli gamla, men som för alltid har en självklar plats i våra hjärtan.

Idag tänder vi ett ljus för dig, Mats. ❤️

02/07/2026

Idag blev jag återigen påmind om hur ett enda ögonblick kan förändra ett helt liv.

Plötsligt var jag tillbaka där jag en gång stod. I den där overkliga känslan när livet delas upp i ett före och ett efter.

En del händelser öppnar dörrar till minnen man aldrig riktigt lämnar.

Idag var en sådan dag.

Någon jag känner förlorade sin högt älskade make och två barn förlorade sin pappa alldeles för tidigt.

Om en vecka är det 16 år sedan jag och mina pojkar förlorade Mats - idag kastades jag rakt in i den förtvivlan och smärtan jag kände då.

Livet har lärt mig mycket sedan dess.
Men framför allt har det lärt mig att livet är oförutsägbart.

Vi vet inte vad nästa timme bär med sig. Vi vet inte vilka samtal som blir de sista. Vi vet inte vilka kramar vi kommer att bära med oss för resten av våra liv.

När man förlorar någon man älskar förlorar man inte bara en människa.
Man förlorar också den gemensamma framtid man hade föreställt sig. Drömmarna man byggde tillsammans. Vardagens små självklarheter. Känslan av tryggheten i att vara två. Den person som känner en allra bäst. Gemensamma vänner och traditioner som plötsligt förändras. Den ekonomiska tryggheten. Någon att fatta beslut med. Tron på att livet skulle bli som man hade tänkt.
Och så mycket mer.

Sorgen handlar inte bara om det som varit. Den handlar också om allt det som aldrig fick bli.

Idag går mina tankar till min vän och till alla er som bär en saknad efter någon ni älskar.

Vänta inte med att säga de där orden. Ge den där extra kramen. Var närvarande medan vi fortfarande har varandra.

Livet är skört.
Och just därför så oändligt värdefullt. ❤️

31/05/2026

Mors dag - och det känns som att jag har halva hjärtat här på jorden och halva i himlen.
Mina fina pojkar som jag är så otroligt stolt över. ❤️
En fika på balkongen med min fina Razmus och nu en stund här hos Erik där minnena och tårarna får flöda fritt.

Jag är så tacksam att jag fick bli mamma två gånger, att jag har två fina bonusbarn och att jag har haft äran att få känna mig som en ”extramamma” till flera ungdomar genom åren. ❤️

Men saknaden efter dig Erik är enorm. Den går inte sätta ord på. Den gräver sig djupt in i hjärtat. Mitt liv är så mycket fattigare utan dig vid min sida.

Finaste Razmus och Erik ❤️ Tack för att jag fick bli eran mamma. 🫶🏼

dag änglamamma

29/01/2026

Aldrigheten. Alla de där stunderna som aldrig kommer hända.

Sorgen handlar inte bara om det vi har förlorat, utan också om allt som aldrig får bli. 
Alla framtida minnen som stannade innan de ens hann börja.

För mig handlar Aldrigheten om Erik och Mats. Om livet vi inte längre får dela.

Men Aldrigheten kan se olika ut. Den kan också handla om att livet förändras av sjukdom, en skada, en kropp som inte längre fungerar som förr, en dröm eller framtid som plötsligt tas ifrån oss.

När livet inte blev som vi trodde.

Ibland slår den känslan till mitt i en helt vanlig dag. När man ser andra ta steg vidare i livet och hjärtat påminns om allt som saknas.

Jag pratar ofta om Erik och Mats, jag säger deras namn och låter dem fortsätta vara en del av mitt liv. Det är mitt sätt att bära både sorgen och kärleken vidare.

Och jag vet att många av er bär er egen Aldrighet. 
Du är inte ensam i den känslan. 🤍

Om du vill får du gärna dela något om vad Aldrigheten betyder för dig? ❤️

25/01/2026

Det finns en sorts ensamhet som är svår att sätta ord på. En ensamhet som inte handlar om tomma rum. Inte med brist på människor omkring dig.

Du kan sitta mitt bland familj, vänner eller kollegor. Höra röster, skratt, och samtal som pågår. Och ändå känna dig… ensam.

I sorg kan ensamheten vara svår att förklara, just för att den inte syns utåt. Som om världen rör sig vidare, medan du själv befinner dig i något som går långsammare.
 Du är med – men på ett annat sätt.

För mig var den känslan som tydligast i början av sorgen. En ensamhet som inte gick att lindra av sällskap eller närhet. Ett tomrum som inte gick att sätta ord på, och därför väldigt svår att beskriva för någon som aldrig har upplevt den.  
Känslan av ensamhet är fortfarande en del av min sorg. Den är som ett eko av kärlek och av band som aldrig försvinner. Skillnaden nu är att jag kan hantera den bättre. 🙏

Jag tänker att känslan av ensamhet betyder att jag har älskat djupt och bär något som är betydelsefullt.

Har du upplevt en känsla av ensamhet i din sorg? 🤎

21/01/2026

Tankar kring sorg…💚

Sorg handlar inte om ett problem som ska lösas. Det är en naturlig reaktion på en förlust av något slag.

Sorg följer inga raka linjer. Den har inget tidsschema. Inga regler. Inget “så här ska det vara”.

Den kan se olika ut från dag till dag. Från människa till människa. Och från förlust till förlust.

Sorg handlar inte om att komma över någon. Det handlar om att lära sig leva vidare med det som har gått förlorat.

Sorg är inte bara tårar. Den kan vara trötthet. Ilska. Tomhet. Förvirring. Skuld. Längtan. 
Och ibland – ingenting alls.

Allt detta ryms i sorgen.

Sorg ska inte jämföras. Ingen förlust är “värre” eller “mindre värd” än någon annan. Det är relationen som avgör sorgens djup.

Sorg försvinner inte. Men den kan förändras och få mer luft omkring sig.
 Sorg och livskraft står inte i motsats till varandra. De kan existera sida vid sida. 🤍

Att känna glädje, hopp eller mening betyder inte att du sörjer fel. Det betyder att du är människa, och att du väljer livet oavsett vad du går igenom.

Sorg är ofta ett uttryck för kärlek. Och kärlek tar aldrig slut. ❤️

Kan du känna igen dig i detta?

19/01/2026

Embrace Life är en plats för dig som lever med sorg. 🤍 
Inte för att bli fixad. Inte för att skynda vidare. Utan för att få vara med det som är.

Här får verkligheten ta plats. Det som har hänt får vara sant. Även när orden är få, och förståelsen ännu inte hunnit ikapp.

Här finns utrymme för smärtan. För det som gör ont. För tårar, tomhet, ilska, trötthet och längtan. 
Här får din berättelse ta plats. Du får berätta den om och om igen. Med samma ord. Samma minnen. För sorg behöver bli hörd och inte rättad.

Här får relationen fortsätta. Minnena. Kärleken. Bandet som inte försvinner. För när någon dör, tar inte kärleken slut. Den förändras.

Sorg är detsamma som kärlek. Hade du inte sörjt, hade du heller inte älskat.

Här finns också plats för den du håller på att bli. Att långsamt lära känna dig själv i ett liv som ser annorlunda ut nu. 
Meningsfullhet efter en förlust ser ofta annorlunda ut än vi trodde. Vi letar inte efter mening i det som hänt,
men i hur vi väljer att leva vidare.

Embrace Life är ett rum där sorg och livskraft får samexistera. Där kropp, själ och närvaro får bära dig. Där skratt kan få komma, utan skuld. Och stillheten utan förklaring.

Du behöver inte göra allt. Du behöver bara få vara människa.

Kram Veronica 🤍

Adress

Vetlanda

Telefon

+46705340023

Webbplats

facebook.com

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när Embrace life postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.